HN livesänder det strykheta derbyt mellan Bua och Väröbacka.
Han är en av Hallands genom tiderna största målskyttar. Och nu bara väntar han på att få göra mål i superderbyt i femman.
Robin Sundqvist är snart 32 år men låter som ett barn på väg till en godisaffär när vi talar om det heta tv-sända derbyt mellan hans Bua och Väröbacka.
– För mig har detta varit det enda derbyt sedan jag var liten. När de gamla i Bua hörde någon säga Väröbacka sa de ”svär inte”. Det blir hårdare spel än i andra matcher och mer folk och då är det roligare att spela.
När vi genom åren skrivit om Buas matcher i femman och sexan har Sundqvists namn alltid funnits med. och när man tittar på den officiella statistiken från Hallands Fotbollförbund sedan 2009 går det inte att annat än imponeras.
– Jag har väl vunnit skytteligan nästan alla år. Jag gillar att göra mål, Har jag gjort fyra vill jag göra fem.
Han minns en match mot Ätrafors/vessigebro.
– Jag visste att vi skulle möta dem och var och tittade på deras match innan för att se hur de agerade. Lovade sedan att göra åtta mål. Det blev fyra i paus och då var jag halvvägs. Sedan fyra till och vi vann med 10-0 och jag assisterade på de två andra målen. Då kändes det bra.
DET BÖRJADE 1998, som 13-åring debuterade han i en träningsmatch mot Horred. Men året efter fick han inte spela så mycket för tränaren Thomas Askebrand.
– Det var tråkigt att bara hoppa in så jag lämnade för Åsa mitt i säsongen, en serie över och tog en plats där, berättar Robin.
Han var tillbaka i Bua som 19-åring efter bland annat en säsong i Södras lag i Korpen. Förutom några säsonger i Åsa och en säsong i Trönninge BK har han varit Bua trogen.
– Det går ju inte att spela i lag som Norvalla eller Väröbacka. Det får man inte.
Såklart har målskyttet gett eko.
– Det ringer inte så mycket nu i november, december. Men förr gick telefonen varm. När Bois låg i tvåan hörde de av sig och jag provtränade. Men kände att fotbollen skulle ta för mycket tid. Jag ville inte träna fem dagar i veckan. Hade jag satsat där skulle jag nog kommit längre. Men jag ångar mig inte. Det är för instängt att bara spela fotboll. Jag vill göra annat kul också.
2017 skadades han på försäsongen.
– Jag drog delar av bakre korsbandet och inre ligament i knäet. Jag rehabade bra, men såg ut som Forrest Gump med stålskenan vid benet. Och var tillbaka efter sommaren och delade den interna skytteligatiteln på tio mål.
Nu kör han på målinspiration
– JAG GILLAR att utmana backen eller komma i en löpning genom försvaret, men är väl inte lika snabb som tidigare men kommer jag i fart är de illa ute. Jag gör målen på lite olika sätt, men nästan aldrig med huvudet.
Men även om det verkar vara målskyttet som driver Robin Sundqvist vill han inte glömma laget.
– Att vi vinner är det viktigaste. Så lägger han till: – Men att få avgöra en jämn match är det bästa. Att får gör 3-2-målet på slutet. Helst i ett derby,
Lagkamraterna litar en del på sin anfallare med nummer 13 på ryggen.
– Men ibland tycker jag att jag får bollen för lite, skrattar han.
Förra säsongen kom han alltså tillbaka efter skada på hösten och snart var det derbydags mot Väröbacka igen. Det blev vinst med 5–3.
– Det var de första 90 minuterna jag spelade och jag gjorde två mål. Skulle egentligen inte spelat så länge eftersom knäet svullnade.
I förbifarten nämner han att i comebacken, inhopp mot Halmia Academy, smällde han in första målet efter 30 sekunder.
– Fotbollen är en del av mig. Det är svårt att sluta men det börjar känns nu efter 26 år.