Jag kommer aldrig att bli framgångsrik

Det är när det blir högtryck, jag inser att jag aldrig kommer bli framgångsrik. Det är när det blir 28 grader i skuggan, och jag har ett fritt (nåja, bitvis) arbete, och man kan välja att sitta inne och jobba och uppdatera sociala medier och vara strukturerad, eller tänka, äh vad tusan, det är ju så fint väder.

Det är då som jag verkligen inser, att jag aldrig kommer bli framgångsrik.

I år har maj varit den varmaste på 150 år. Det har varit varmt. Hela tiden.

Jag har tänkt, äh, vad tusan, det är ju så fint väder, nästan hela tiden…

Jag gör liksom det nödvändigaste bara, och sen käkar jag mandelskorpor och suktar efter skugga.

NI KÄNNER VÄL till det berömda psykologiska experimentet man gjorde med kolor.

Man testade små barn, och sa att de fick en kola NU om de ville, eller flera kolor SEN, om de kunde vänta.

När de följde upp barnen sen, så var de som kunde VÄNTA på kolor, framgångsrika vd:ar, berömda författare, storartade personer.

De andra. De var väl som jag…

”Jag vet inte ens om jag tvättar mig alla dagar… Behöver man tvätta sig när man hela tiden blir blöt av nåt senare?”

Jag vet inte vad det är, men allt liksom glider iväg i en härlig ström av sol, bad, sanda ner hallen, tänka att jag borde försöka göra lite ansatser. Och sen inte ta dem. Jag vet inte ens om jag tvättar mig alla dagar… Behöver man tvätta sig när man hela tiden blir blöt av nåt senare? Av havsvatten, poolvatten, svett… Jag sjunker långsamt in i grottstadiet, med ett leende… Städningen får vänta tills det blir mulet, men, det blir aldrig mulet.

Jag tänker att jag ska träna, men när jag väl klätt mig i träningskläder och ska ut och jogga blir man helsvettig bara av att gå en promenad, och jag är för matt för att få upp farten.