Falkenbergs stations öde läge avskräcker
FELTÄNK. Det är inte innerstadshandlarna som bör ifrågasättas utan arkitekterna bakom stationsläget.
LEDARE 13/6. En stadsarkitekt som hånar innerstadshandlarna, är det verkligen möjligt 2018? Det är knappt man tror sina öron. Men i Falkenberg anser tydligen Johan Risholm att det går an. När stadsarkitekten får chansen att såga motståndarna mot stadens ifrågasatta stationsplacering fokuserar han bland annat på kritiken från stadens köpmän.
– Vi tyckte att deras resonemang lät som 1890-tal. De drev en intensiv kampanj och vi argumenterade emot, förklarar han i HN.
ATT STADSARKITEKTEN, som tyvärr vann debatten för tio år sedan, själv vill framställa sig som ett modernt föredöme skall dock inte misstas för en sanning. I stadsutvecklingskretsar ses Falkenbergs stationsplacering snarare som ett avskräckande exempel.
Till skillnad från grannstaden Varberg, som fortfarande inte har tagit första spadtaget för tunneln, kan Falkenberg möjligen skryta med att ha löst tågfrågan sedan länge. Men det är ungefär det enda man har att komma med. Och ärligt talat, när det kommer till stadsutveckling är det bättre att det blir rätt än att det går snabbt och fel.
”NÄR MAN KLEV av stationen skulle det inte kännas som att man var på landet. Vår tanke var att närmiljön skulle vara påkostad”, säger Johan Risholm.
Det gick ju bra, eller? Falkenberg må ha en station med gott väderskydd. Det kommer väl till pass när höststormarna viner över fälten intill. Men på stationen finns inte ens något gott att köpa.
Ingen, absolut ingen, reflekterar över att kantstenar och gatlyktor kan tänkas vara desamma som på Nygatan. Däremot reflekterar folk över att stationen är som gjord för en thrillerinspelning. Ledarsidan har påpekat det förr, att på Falkenbergs station kan ingen höra dig skrika. Kvällstid är ödsligheten extra påtaglig.
Otryggheten är ett faktum. Det spelar ingen roll att det ligger en rondell och ett par mataffärer några hundra meter bort.
– Där uppe är mitt i ingenting liksom. Vi har haft mycket med angrepp på bilar, och bilinbrott. Jag skulle inte ställa min bil där uppe ens om jag fick betalt, sade Christer Björk, stationsbefäl på polisen i Falkenberg till HN i höstas.
CITATET SÄGER EGENTLIGEN allt. Men låt oss ändå återkomma till stadsarkitektens inställning till innerstadshandlarnas argument. För det är intressant och relaterar till en hyperaktuell fråga – nämligen hur en stad får fart på sin stadsutveckling.
Döende innerstäder är ett problem som många städer tampas med. Och de som anländer till Stortorget med matarbuss från stationen gör inte vågen precis. Inte ens där råder liv och rörelse. En förstagångsbesökare får helt enkelt anstränga sig lite till för att hitta stadens charm.
Kanske hade en central stationsplacering gjort varken till eller från för just Stortorget, där utvecklingen ligger i träda i väntan på kommande storsatsning på Kulturhuset. Men som läget är nu har Falkenberg gjort det dubbelt så svårt för sig. Och självfallet påverkar beslut om stationsplaceringar, liksom exempelvis en kommuns parkeringspolicys, människors rörelsemönster och därmed förutsättningar för handelslivets blomstring.
DESSUTOM ÄR DET en given sanning att en stad, precis som en butik, kan ha skyltläge eller inte. Betydelsen av det senare har Falkenberg helt missat.
Falkenberg har förvisso fått en åtråvärd White Guide - utmärkelse som årets ”Värt en resa”. Men nog hade förutsättningarna varit bättre om staden var enklare att resa till.