Frågor väcks om dokument

Vid det historiska toppmötet i Singapore lovade USA:S president att förse Nordkorea med säkerhetsgarantier samtidigt som Nordkoreas ledare förband sig att arbeta för total kärnvapennedrustning på den koreanska halvön. Frågan är vad det betyder.

– Det kan finnas en skillnad mellan vad amerikanerna ser som säkerhetsgarantier och vad Nordkorea anser sig behöva, konstaterar Niklas Swanström, Nordkoreaanalytiker och chef för Institutet för säkerhetsoch utvecklingspolitik (ISDP).

Till exempel kan det vara så att USA främst verbalt vill garantera att man inte har för avsikt att attackera landet, medan Nordkorea vill se praktiska åtgärder.

– Nordkorea vill se en reducering av amerikansk trupp i Sydkorea och garantier för att inte amerikanska kärnvapen kan föras in på halvön, säger Swanström.

VID EN PRESSKONFERENS efter mötet sade president Trump dock att avtalet inte omfattar USA:S 32 000 soldater i Sydkorea, men att han hoppas kunna ta hem dem på sikt. Han sade däremot att ”krigsspelen” med Sydkorea ska avslutas, men det är oklart om det omfattar alla militärövningar med Sydkorea.

Med det generella ramavtalet i ryggen ska nu detaljerna kring säkerhetsgarantierna arbetas fram.

Det undertecknade dokumentet innehåller inga formuleringar om ekonomiska sanktioner, Trump sade att det kommer att ske först när nedrustningen kommit längre.

Swanström och andra experter som TT talat med säger att resultatet av toppmötet, inklusive den generella skrivningen är ”så bra som man kan förvänta sig”.

MARK KLAMBERG, DOCENT i folkrätt vid Stockholms universitet, säger att dokumentet som undertecknades i dag är närmast identiskt med ett uttalande som USA och Nordkorea skrev under 1993.

– Det kan ha betydelse att det är andra personer som upprepar vad som sagts tidigare, så på det sättet kan det ha ett värde. Men det är inte så att USA och Nordkorea har lovat eller utfästs sig något mer än vad parterna gjorde 1993, säger Klamberg.

Har uttalandet ingen betydelse?

– Det är vissa som beskriver det som historiskt, och det är historiskt på så sätt att de har träffats, men för att avgöra den faktiska betydelsen får vi vänta och se, säger Klamberg.

Hur bindande är det som skrivits under?

– Det ser jag mer som någon form av avsiktsförklaring eller gemensamt uttalande. Staterna kan använda det i sin retorik, men det finns ingen övervakningsmekanism, det är väldigt vaga skyldigheter och inget tyder på att det kommer ratificeras vilket är ett krav för bindande överenskommelser enligt amerikansk lag så det går inte att rättsligt utkräva något.