Underhållande och upprivande
BÖCKER
NINA LYKKE Nej och åter nej (Wahlström & Widstrand. Översättning: Lotta Eklund)
”Hon och Jan faller i varandras armar på en julfest och efter 25 års äktenskap går Jan till slut ifrån Ingrid – men snart knakar det även i den nya relationen.”
Ingrid i norskan Nina Lykkes roman ”Nej och åter nej” förbereder sig alltid på det värsta och funderar ständigt på hur hon ska kunna avstyra eventuella olyckor för de sina.
Tidigt gifter hon sig med Jan som är nöjd med det mesta. Deras två pojkar bor ännu kvar hemma utan att betala för sig och investerar sina första inkomster i aktier. De kan inte ens torka sig där bak, tänker Ingrid, när hon tvättar deras kalsonger. ”Hon bytte med andra ord fortfarande blöjor på dem.”
NINA LYKKE ÄR ofta på det viset drastisk, vass och skarp men egentligen inte på sina personers bekostnad. Hon vill i stället komma åt de destruktiva livsmönster vi kan fastna i och sedan inte ta oss ur.
Det skulle kunna vara ovanligt välskrivna och starka debattexter, här finns samma pricksäkerhet och väloljade flöde av argument och viktiga iakttagelser. Men kritiken är samtidigt säkert gestaltad, instoppad som den är i tankereferat, känsloreaktioner och stämningslägen.
Mycket handlar om skolan. Lärarna på Ingrids skola är rädda för att inte vara till behag och styrs av eviga utvärderingar, motivationsjippon, upphetsade samtal från föräldrar och betygsstress. Det hela låter mycket svenskt men utspelas alltså i Oslo.
Vi får tusen exempel på hur Ingrid blir mer och mer deprimerad. Hon är lektor i litteratur men också den förefaller henne snart vara ”ett lika stort bedrägeri som allt annat”. Läkarna skriver bara ut sömnmedel och hormonplåster åt henne.
Ingrids man Jan vet att han egentligen är en tämligen lat person. Då blir han oväntat utsedd till departementschef och får skola om sig till ledare, ett lärorikt avsnitt, också för läsaren. På sitt nya jobb träffar han Hanne, 35, vars liv deformeras av otyglad rastlöshet. Hon och Jan faller i varandras armar på en julfest och efter 25 års äktenskap går Jan till slut ifrån Ingrid – men snart knakar det även i den nya relationen.
”Nej och åter nej” är en strålande bok, och till dess förtjänster hör en rad starka, dramatiska scener. Vanliga gräl är ju egentligen rätt simpla och grova men här blir så många kloka saker framvrålade.
Lykke fiskar obesvärat upp hur många detaljer som helst i denna triangelhistoria om erotiska eruptioner och gammal, rostig kärlek. Hon låter Hanne gå runt i Jans kvarter och drömma om hans hus. Ingrid får i en mordisk scen göra upp med gamla vänner som sviker henne. Och Jan minns med sorg att han egentligen ville bli musiker.
KRITIKER OCH förlagsfolk har betonat att ”Nej och åter nej” är enastående underhållande men den är också upprivande. Man inser att passionen är livsfarlig, att den river sönder den sociala väven. Och passion tycks bara uppstå när insatserna egentligen är för höga.
Ingen av personerna i boken är särskilt sympatisk men det är inte heller det samhälle de lever i. Det liknar på många sätt vårt eget.