Falkenberg.
Nävarps hus stod i vägen för järnvägen. Nu står det på Näset.
En juninatt för 20 år sedan passerade ett märkligt ekipage genom Falkenberg. Ett 1800-talshus flyttades för järnvägens skull. I huset satt den nye ägaren och njöt.
En vit välvårdad Hallandslänga har sin plats längst ut på Näset. Innanför en rejäl stengärdsgård står det förankrat på en gedigen grund. Ingen kan ana att huset från slutet av 1800-talet inte alltid har stått här.
I själva verket kan de nuvarande ägarna Rickard Nävarp och hans sambo Sofia Rolin tacka dubbelspåret för att de har det hus de har. Huset byggdes på platsen för nya stationen. När förberedelserna för järnvägsarbetet drog igång revs flera hus och den gamla Hallandslängan var nära att möta samma öde. Rickard Nävarp som sedan tidigare hade en tomt på Näset hade sett huset och charmats av dess karaktär. När han fick höra att huset skulle säljas på auktion bestämde han sig för att lägga ett bud. Efter många turer stod det klart att han fick köpa huset av Banverket. Nu återstod en liten bagatell, att få huset från den plats den stått på sedan slutet av 1800-talet, till tomten på Näset.
RICKARD NÄVARP HADE bestämt sig för att anlita en lokal firma för flytten som var ett äventyr och krävde många förberedelser. Rolf Eirefelt som aldrig tidigare gjort något liknande fick uppdraget.
– För att kunna lyfta huset skulle vi föra in två järnbalkar under huset som stack ut på vardera kortsidan. När de skulle föras in under huset upptäcktes en bergsknalle. Den stoppade lyftet och måste bort, minns Rickard Nävarp.
MAN BESLUTADE ATT spränga bergsknallen. Vid sprängningen gick delar av sprängkraften uppåt. Det resulterade i att reglarna som höll ihop huset försköts något och gjorde huset tio centimeter bredare.
– Men skorstenarna klarade sig, säger Rickard Nävarp och tittar upp mot taket som är täckt med samma tegelpannor som legat där i alla tiden.
Inte ens under själva flytten plockades de bort. Däremot delades
”Det har krävt mycket arbete, men jag tyckte om huset från första gången jag såg det och har aldrig ångrat mig.”
RIKARD NÄVARP
hela huset i två delar för att flytten skulle kunna genomföras.
Färdvägen planerades in i minsta kurva. Det gällde att välja vägar som saknade viadukter och om flytten skulle gå över ett järnvägsspår skulle ledningarna behöva plockas ner och kostnaden för flytten skulle skjuta i höjden.
TILL SLUT KOM man fram till en lämplig rutt som bland annat gick via Västra gärdet och Söderbron. Klockan tre en juninatt 1998 drog ekipaget iväg. I huset satt den nya ägaren och kompisen Bengt Lundberg i spänd förväntan. Åtta timmar senare var de framme.
– Det svåraste stället var nog här ute på Näset där det är väldigt trångt. Flera träd sågades ner för att lastbilen skulle komma fram, minns Sofia Rolin som bott i huset i stort sett hela tiden sedan det kom på plats.
– Den första tiden bodde vi i ett uthus medan vi renoverade invändigt, minns hon.
I SITT URSPRUNGLIGA skick hade huset huvudingång från ena kortsidan. En ny entré har tagits upp mitt på huset och det har renoverats och byggts ihop med en annan del. Massor har arbete genom åren har gjort huset som stod i vägen för järnvägen till ett personligt, omhuldat och älskat hem.
– Det har krävt mycket arbete, men jag tyckte om huset från första gången jag såg det och har aldrig ångrat mig, säger Rikard Nävarp.