Raya med det brasilianska hjärtat är hemma
GRATTIS: 50 ÅR 23 JUNI
Raya Ökland har gjort det mesta i 180 knutar. Hon är född i en liten by i Brasilien nära Amazonas men nyfikenheten, spontaniteten och energin har fört henne långväga.
”2007 gick jag vilse och visste inte vem jag var, var jag brasiliansk, norsk, polsk svensk eller vad? ”
– I hjärtat är jag brasiliansk, men i huvudet är jag europeisk, säger hon.
Kanske kommer styrkan från pappan, en brasiliansk stolt cowboy med stor utstrålning, eller mamman, som haft två äkta män och fött 18 barn.
– Jag har inget minne av pappa, han dog när jag var tre år, men jag har hört mycket om honom, säger Raya som fyller 50 år 23 juni, och gärna går i cowboyhatt.
RAYAS MAMMA GIFTE om sig och Raya fick som barn passa sina småsyskon på familjens enkla plantage. När hon var 15 år besökte hon sin syster i huvudstaden Brasília, det var då hon träffade ”gringon” som skulle föra henne till Norge.
– Jag var med min syster och hennes man på promenad när vi mötte honom. Han hade en polaroidkamera och bad min svåger att ta några bilder. Jag var 15 år, glad och mycket impulsiv och tyckte att han inte skulle vara ensam på bilderna, så jag sprang runt och poserade. Sen fick jag låna kameran och innan nån hann hejda mig hann jag ta en massa foton utan att sikta och en massa bilder bara poppade ur kameran. Varje bild i en polaroidkamera är dyr, säger Raya och skrattar åt minnet.
Men tydligen blev hon förlåten, mannen som hette Olaf, och arbetade som maskinbefäl på ett fartyg från Norge, blev hembjuden på pizza och följde med. När han gick därifrån bytte han och Raya adress.
De brevväxlade och efter att ha besökt Rayas föräldrar i hennes hemby och knappt överlevt en attack av mördarbin i djungeln började Olaf arbeta för att få Raya hem till Norge. Han lyckades få norska konsulatet i Rio att ta sig an Raya, se till att hon klarade sig bra i Rio de Janeiro och sedan tryggt transporterades med flyg till Oslo, där Olaf tog emot. Då var hon 19 år. Han var elva år äldre.
– Jag tänkte att jag skulle kolla läget, kanske stanna några veckor, jag hade ingen direkt plan. För att få resa utomlands trots att jag var omyndig var jag tvungen att ha ett skriftligt tillstånd från min biologiska far. Allt går att fixa med betalning i Brasilien, vi skrev ett dokument med min fars underskrift och med uppgiften att han var död. Det gick bra. Jag reste från Brasilien 16 augusti 1977, samma dag som Elvis Presley dog.
RAYA TOGS EMOT väl av Olafs släkt även om det blev en del kulturkrockar. När Olaf, som var maskiningenjör, skulle till Florida med sin båt flögs Raya till New York för att sedan följa med honom på havet.
– I början var jag passagerare, men ganska snart började jag arbeta som mässjänta. Vi blev som en stor familj på båten och jag var där i nästan två år.
De åkte hem till Bergen för att gifta sig, men en vecka före bröllopet gick Raya på disco med vänner. Där träffade hon en jämnårig man och det sa klick.
– Jag rymde med honom och var borta i fem dar. Olaf och hans familj var oroliga och hade efterlyst mig. Ingen visste var jag var och det var full kalabalik.
Olaf, som fick behålla alla möbler och investeringar Raya gjort i deras bostad, accepterade situationen och var noga med att Raya skulle få det bra.
– Den nye killen, Remy Ökland, var 19 år, hade bara en madrass på golvet och en svartvit tv. Men jag var lycklig med honom, vi gifte oss och fick en dotter. När hon var 4,5 år fick han jobb i Polen och vi flyttade dit. Jag var tvungen att följa med, jag ville inte, det var ju kommunistiskt. Vi bodde där i nästa två år...och ja, jag älskade Polen (skratt).
I POLEN FICK de några vänner från Varberg. När Raya väntade sitt andra barn fick hon låna en lägenhet i Varberg för att gå på mödravårdskontroll, och det var på Varbergs BB hon födde sitt andra barn.
När maken arbetat klart i Polen tog de bilen med släpkärra för att åka hem till Bergen men när de nådde Varberg blev det stopp.
– När vi kom till Varberg så bestämde vi oss, min man
var lika impulsiv som jag. Vi skulle köpa hus i fantastiska Varberg. Vi såg en mäklarskylt, stannade till frågade om det fanns nåt hus att köpa och åkte sedan efter mäklaren med släp och allt och tittade på ett hus i Grimeton. Det kostade 260 000 kronor. Vi slog till.
EFTER ETT ÅR flyttade familjen vidare till Skällinge, men när Raya och hennes man separerade 1991 flyttade hon till Varberg, hon ville bo mer centalt.
Under åren har Raya arbetat som mässjänta, svetsare, kock och undersköterska. Hon flyttade tillbaka till Bergen ett par år och jobbade på en passagerarfärja där hon fick smeknamnet Caramba.
– 2007 gick jag vilse och visste inte vem jag var, var jag brasiliansk, norsk, polsk svensk eller vad? Jag flyttade till Brasilien för att hitta mig själv. Jag startade en restaurang som gick bra
och jag shoppade mycket. Jag älskar skor.
Men Raya insåg att det var trots allt i Europa hon hörde hemma. Hon flyttade tillbaka till Bergen, var gift en kort period med en rik äldre man, men skilde sig. – Pengar är inte allt. En dag fick hon ett telefonsamtal från gamle vännen Björn i Varberg.
– När vi träffades för 27 år sedan på en ams-utbildning körde jag i 180 kilometer i timmen och han i hundra, han var lite lugnare än jag var. Nu kör jag i bara hundra kilometer i timmen, så nu passar vi ihop.
Sedan 2016 är de gifta och de bor i ett hus i Väröbacka som Raya med sin energi satt sin prägel på.
– Jag trivs på vår gård på Väröbacka och jag har en otroligt snäll gubbe. Jag arbetar som personlig assisten, jag tycker om att hjälpa människor. Nu har jag hittat hem, till min plats på jorden. Vi har det bra. Jag är impulsiv men har haft tur och alltid träffat rätt människor, jag har en bra intuition.