Tor utmaning
att åtgärden, exempelvis en operation, påbörjas.
Under de senaste åren har alltså allt färre patienter fått vård enligt denna princip. En granskning av siffrorna visar dock att utvecklingen inte är entydig. Förmågan att hålla nere köerna skiljer sig kraftigt mellan olika landsting samt över tid och mellan olika typer av åtgärder.
Exempelvis fick 95 procent av alla patienter på Gotland träffa en primärvårdsläkare inom sju dagar under våren 2018. Motsvarande siffra i Västernorrland, däremot, var bara 77 procent. Liknande skillnader finns för väntetiderna till det första besöket inom den planerade specialistvården. I Stockholm var måluppfyllelsen 94 procent under april månad, men bara 64 procent i Norrbotten. Och så vidare.
MEN VAD BEROR vårdköerna på och varför är de så svåra att komma tillrätta med? Vårdgarantin infördes 1992 och utvidgades 2005. Enligt denna garanti, som finns inskriven i patientlagen, har patienten rätt till:
* Tillgänglighetsgaranti samma dag som den enskilde söker kontakt med primärvården.
* Besöksgaranti inom primärvården inom sju dagar från att den enskilde sökt kontakt.
* Besöksgaranti inom den specialiserade vården inom 90 dagar från att remiss utfärdats.
* Behandlingsgaranti inom 90 dagar från det att beslut om en åtgärd fattats. Om garantin inte uppfylls har patienten rätt att söka vård hos annan vårdgivare utan extra kostnad.
Enligt Anders Henriksson, som till vardags är ordförande i landstingsstyrelsen i Kalmar, är orsakerna flera – och komplicerade.
– Sjukvård kräver mycket produktionsinsatser och varje förlopp ser olika ut. Åtgärderna kräver ofta flera olika kompetenser, samtidigt som vi har kompetensbrist. Det är ont om både läkare och operationssjuksköterskor, säger han.
Han nämner den kömiljard som den förra regeringen införde, något som gjorde att köfrågan blev aktuell.
– Det resulterade i att vissa landsting, som Gävleborg, fokuserade och jobbade väldigt intensivt och blev bättre, men sedan dess har köerna ökat igen. Varför det är så är svårt att säga, men det verkar som om köfrågan måste finnas på dagordningen. Annars går luften ur landstingen, säger Anders Henriksson.