Ulf Andersson, Jannes storebror:

Storebror Ulf minns hur han fick rycka in när Janne hamnade i slagsmål under en korphandbollsmatch. – Jag fick dra honom ut i omklädningsrummet baklänges, säger Ulf och skakar på huvudet.

– Då ska man komma ihåg att det bara var en vanlig lördagsförmiddag i korpen i Halmstad och att Janne var vuxen.

– Han var nog runt 25 år och satt efteråt och sa att ”det är skit att jag aldrig lär mig”.

MEN LÄRT SIG är just vad Janne Andersson verkar

ha gjort. Storebror tycker att den fem år yngre Andersson blivit mycket smartare i landslaget – även om han noterade hur Janne vevade med armarna när han ville ha straff mot Mexiko. – Men det har tagit tid att lära sig hantera de värsta utbrotten, säger Ulf och berättar om när han skulle hälsa på lillebror för första gången på en match i Norrköping. – Vi fick sitta i en vip-loge uppe på läktaren eftersom Janne hade burit sig illa åt i matchen före.

Ulf betonar att Janne annars är väldigt lugn privat och beskriver honom som vänlig, empatisk, allmänbildad och intellektuell.

– Kanske finns det vissa likheter mellan hans perfektionism och Ingmar Bergmans. Janne är en sådan där som tycker det är viktigt att pennan ligger rätt på skrivbordet. Rubbar någon på ordningen så kan han få ett utbrott.

SAMTIDIGT FRAMHÅLLER ULF hur viktig den ”sura vinnarskallen” från uppväxten varit för Janne.

– Utan den hade han aldrig kommit så långt. Och den mest hetlevrade sidan fick Janne ordning på när han fick ta ansvar som tränare.

Att han inte kom längre som spelare än ett halvår i Halmia 1987, som då spelade i division två, menar Ulf berodde på att han och tränaren inte drog jämnt.

– Långt senare kom halmianer fram till mig och bad om ursäkt för hur tränaren behandlade Janne, säger Ulf.