Skolavslutningen inte positiv för alla

"Detta innebär för de allra flesta ett liv i fattigdom utan mölljighet att kunna påverka sin ekonomiska situation."

HALLAND. I olika media kan man läsa om att när skoltiden är slut ser ungdomarna fram emot fortsatta studier, ut och resa och se sig om i världen eller börja arbeta. Det är många drömmar som nu ska uppfyllas. Tänk att börja jobba och tjäna egna pengar som många gånger behövs för att lyckas uppfylla det man i ungdomsåren ser som ett gott framtida liv.

Men för de flesta av de som gått inom särskolan så ser det inte ut på samma sätt. Betyg från särskolan räcker inte till för att studera vidare på, möjligtvis så finns chansen för vissa att gå vidare till någon folkhögskola. När det gäller arbetslivet så ställs det så stora krav i dag att det bara är ett fåtal som ges den möjligheten. Det finns siffror som visar på att det endast är någon enstaka procent, av de som tillhör personkrets 1, som har ett ”vanligt” jobb på arbetsmarknaden. (Personer med en utvecklingsstörning och/eller autism).

DE FLESTA AV de elever som gått ut gymnasiesärskolan efter träningsskolan kommer att få sysselsättning i daglig verksamhet som är en Lssinsats och för de som gått i grundsär innan gymnasiet kommer en del ut i arbetslivet i någon form.

Det mest bekymmersamma är att ca 25 procent av dessa inte kan återfinnas någonstans.

De finns inte i någon form av sysselsättning eller fortsatt skolgång och ingen har koll på vad som händer med dessa personerna.

FÖR ALLA DE som inte får ett arbete med lön eller bedöms kunna stå arbetsmarknaden till förfogande ger samhället något som kallas aktivitetsersättning tills personen ska fylla 30 år då personen får sjukersättning, detta utan att personen är sjuk. (Tidigare hette det förtidspension). I dag under 10 000 kr. Detta innebär för de allra flesta ett liv i fattigdom utan möjlighet att kunna påverka sin ekonomiska situation.

MEN NU HAR vi sen 1994 en lag som heter LSS som en enig regering i rådande lågkonjunktur klubbade igenom och som skulle bli en garanti för goda levnadsvillkor och att få leva som andra utan en funktionsnedsättning men idag vet vi att dessa intentioner har saboterats av bland annat många kommuner.

Idag ser vi ett utanförskap med stora hälsoproblem och inget, eller obefintligt skydd emot missförhållanden inom våra Lss-verksamheter såsom bostad med särskild service i form av grupp- eller servicebostad.

SÅ TYVÄRR, DEN ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor” med alla dess framtidsdrömmar gäller inte alla utan nu väntar en kamp för att uppnå ett värdigt liv där inget är en självklarhet oavsett vad det står i Lss-lagen som lovade goda levnadsvillkor.

Willy Engebrethsen

Rättsombud för Riksförbundet FUB