Kultur&nöje.
Tommy Körberg fyllde 70 år i Varberg, inför publiken med Hollywoodparet Lena Olin och Lasse Hallström.
Hollywoodparet Lasse Hallström och Lena Olin såg vännen Tommy Körberg fira sin 70-årsdag på scenen i Kärradal. – Tommy har betytt allt för oss, sa krögaren Kerstin Hasslöv.
”Pling”, sa det i mobilen. Det är ett kort sms-svar från Tommy Körberg: ”Kom till soundcheck”, följt av en smiley med solglasögon. Rätt passande med tanke på vädret i Varberg under Körbergs första av fem dagar på Fridas i Kärradal.
Bandet repar när jag kommer, fyra musiker med en bredd från jazz och blues till rock och visa: Calle Flemsten (keyboard), Johan Liljedahl (gitarr), Fredrik Jonsson (bas) och André Ferrari (trummor).
Körberg kliver upp på scenen i shorts och blommig skjorta, grabbar tag i en mikrofon och drar på i sin 60-talshit ”Somebody’s taken Maria away”. Vilket tryck! Till synes helt ouppvärmd.
De diskuterar om den extra takten även ska vara med i Flemstens solo. Sedan får The Eagles ”Heartache tonight” fylla Fridas matsal.
– Det ska vara ett countryslut där, påpekar Tommy.
Efter en tolkning av norska Beady Belle ”So far so good” är även perfektionisten Körberg nöjd.
LJUDTEKNIKERN Janne Svanberg har kvar inställningarna från de tidigare åren, som finns på ett usbminne märkt ”Tommy på Fridas”).
– Det blir ännu bättre ljud med publik, men som helhet är det lätt för mig eftersom det är ett så bra band. Jag gillar att Körberg vet precis hur han vill ha det, säger han.
”Köris” sjunger nu på Fridas för 17:e sommaren i rad (!).
Själv minns jag gärna premiäråret 2002, när jag omvärderade Körberg efter hans roliga mellansnack och lysande insats med Brewery Blues Band i låtar av bland andra Stephen Bruton och Boz Scaggs.
– Ja, det var innan vi byggde ut och det kunde läcka in om det regnade, minns delägaren Kerstin Hasslöv och fortsätter:
– Tommy har satt Fridas på kartan och gjort att vi har höjt nivån på artisterna. Jag är jätteglad över att han valde oss av alla. Vi har världens bästa gäster och det är nästan alltid 200 och fullsatt när han är här.
KVAR FRÅN DET första året är bara Neville Brothers ”Congo square”, ”Drömmen om Elin” och ”Som en bro över mörka vatten”.
– Vi har några nya låtar i år, bland annat en Sonny & Cher-låt och en Dylan, säger Tommy Körberg när vi får en pratstund med honom i gassande sol på verandan.
Han syftar på ”Bang bang” och Mikael Wiehes svenska text (Där anar jag din hand) till ”Every grain of sand”. Ihop med jazzstandards och Körberg-klassiker som ”Anthem”, ”Fait accompli”, ”Judy, min vän” och ”Stad i ljus” lär även Gregory Porters ”Painted on canvases”, Dobie Grays ”The in crowd”, Jimmy Cliffs ”I can see clearly now” höras under årets fem konsertkvällar.
Hur ska du fira födelsedagen förutom med att stå på scen?
– Jag ska bada i Stadshotellets spa med min dotter och sedan får vi se.
Varför gillar du Fridas?
– Det är en närkontakt med publiken. Men om de sitter och leker med mobiltelefonen åker de på stryk. Det är ett jävla otyg det där. Att någon kanske dricker lite för mycket brukar lösa sig.
Hur har du det själv med alkoholen?
– Jag har ändrat mina vanor jämfört med förr, men ibland när man går in i torrväggen på scen, för att så många människor andas samtidigt i ett rum, så hjälper vin kortsiktigt. Jag ber om ett glas vin till scenen, men inte mer, för då torkar det ut, svarar Tommy Körberg.
I SEPTEMBER väntar en utmaning i form av ”Lola”, en musikföreställning om en transvestit, men åtta nya texter av Björn Ulvaeus.
– Jag sitter och petar i manus hela tiden. Lola är en kabaréartist av den gamla skolan som ingen vill ha längre. Men hon har fortfarande musiken. Så är det för mig också. Jag blir hellre blind än döv.