Varbergsforskaren Gunnar Carlsson blir aldrig helt färdig med sin stad. Nu fyller han 65 år.
JUBILAREN: HAN LÄR SIG HELA TIDEN MER OM HEMBYGDEN
Allt är egentligen dåvarande Vägverkets fel. Eller förtjänst, beroende på hur man ser det. Gunnar Carlsson har alltid haft ett gott öga till hemstaden och gick med i hembygdsföreningen för många år sedan. I samband med att han fick i uppdrag att dokumentera E6:ans framfart genom länet, vilket resulterade i Motorväg E6 genom Halland, väcktes något. Bokprojektet gav mersmak och Gunnar upptäckte glädjen i att forska och berätta om Varberg. Bakom sig har han flera böcker, däribland om Stadshotellet, Rosenfred och Monark. De två senare tillsammans med tidigare kommunalrådet Ture Isaksson.
– Både Ture och jag brukar bada på Södra Näs och vid något tillfälle började vi prata om Rosenfred. Det slutade med att vi skrev en bok. Och en till.
MED ÅREN HAR det blivit ett antal publikationer där Gunnar varit redaktör eller medförfattare. Men bokhyllan rymmer inte bara de egna alstren, han har samlat på sig en hel del Varbergiana och på väggarna hänger flera Varbergsmotiv. Hans kunskap om staden är stor och många vet att fråga honom.
– ”Bokeriet” är roligt och ger mycket tillbaka. Nu har jag hållit på så länge och många vet vem jag är, jag kan knappt gå över torget utan att folk stannar och vill prata. Det blir mycket intressant snack.
Samtalen kan resultera i gamla abonnentlistor från telefonens
Lite om: Gunnar Carlsson
Född: Den 8 juli 1953 i Varberg.
Bor: I Varberg. ”Jag har bott på andra platser vid två tillfällen, ett år i Halmstad när jag gjorde lumpen och ett år i Skene när jag arbetade där.”
Familj: Ingen. ”Det blev bara så. Men jag har gott om goda vänner.”
Gör: Pensionär. Forskar och föreläser om hembygden.
Intressen: Bland annat hembygden och trädgårdsskötsel.
Läser: Bland borgarbarn och busfrön av Andreas Karlsson/anna Karlsson, Ryssland och svensk säkerhetspolitik av Sven Hirdman samt Factfulness av Hans Rosling mfl. barndom, papper som hittats på någon vind och som kanske skulle kastas eller någon annan gammal dammig handling som Gunnar blir eld och lågor över. Han skrattar och berättar om sin nitiska dokumentation över Varbergs företag:
– Jag har en omfattande databas över olika verksamheter i staden. Genom databasen kan jag spåra en affär eller hantverkare från en adress till en annan, det går att se ägarbyten och förändringar i näringen. Jag har samlat på mig mycket information, matat in det i datorn och det ger en väldigt bra bild över stadens näringsidkare. 1900-talets Varberg kan jag rätt väl.
DET ÄR NUTIDSHISTORIA, från 1800-talets senare hälft och framåt, som Gunnar fokuserar på. Släktforskning är inte hans grej alls, däremot fascineras han av att se stadens framväxt.
– Det roliga är att man aldrig blir färdig, det är lite av charmen med att lära sig mer om hembygden.
I våras höll han några föreläsningar om Varberg och till hösten blir det en fortsättning. Han drar sig inte för att säga sitt hjärtas mening och även om han inte önskar sig något i födelsedagspresent, så har han en önskan om att kommunens tjänstemän, politiker, fastighetsägare och exploatörer bättre skulle värna stadens kultur- och industrihistoria. De kunde dra bättre nytta av de lokala förmågornas kunskap om gårdagens Varberg.
– Det finns några som har fattat att man kan fråga oss som har nördat ned oss och kan en del men det skulle inte skada om fler gjorde det.
DET RÅDER INGEN brist på idéer, just nu har Gunnar och några likasinnade funderingar på att göra något kring det numera hädangångna företaget Eternitrör i Varberg.
– Det är bara på embryostadiet ännu men vi är några som jobbade där och som håller på att titta på vad vi skulle kunna göra kring Eternitrör.
Så här års ägnar sig jubilaren gärna åt trädgårdsarbete. Åtminstone om sommaren varit mer normal. Gunnar suckar och pekar på den gula gräsmattan.
– Det är inte mycket att göra åt den men jag försöker hålla liv i det som jag odlar, pumporna, tomaterna och det andra. Och födelsedagen då, hur firas den?
– Jag vet inte! Jag har fått order om att vara resklar och har packat väskan. Kompisarna har ordnat något och jag är förväntansfull inför vad de hittar på.
Gunnar Carlsson beskriver sig som en lokalhistorisk nörd som gärna grottar ned sig i arkiv och gamla handlingar. Han kan mycket om sin hemstad men blir aldrig mätt på ny kunskap.
ANNA MI MATZÉN