Resan har förtrollat och engagerat oss
Oh Dele Alli, oh Dele Alli, hoppsan, så var Sveriges äventyr över. Men tack Granen & co för att ni höjde Vm-pulsen här hemma. Klockan 17.52, svensk tid, satte den nederländske domaren Björn Kuipers pipan till munnen. Någon sekund senare blåste han av kvartsfinalen på Samara Arena. Slaget var förlorat för Sveriges del. Det blev en smärtsam utmarsch, men England vann rättvist. Till slut.
Visst, britterna var mer som en halvtrimmad moppe än en Harley Davidson första halvtimmen. Men sen plötsligt small det. Precis där Sverige blivit förvarnat att det skulle smälla - i luften på fasta situationer.
AIR HARRY MAGUIRE fick en perfekt träff med skallen på en hörna. På en variant där syftet såg ut att vara att kollra bort Andreas Granqvist. När Maguire istället gick upp i duell med Emil Forsberg blev det lättare att sätta dit bollen. Rätt spektakulärt att just den killen bara för två år sedan följde Englands Em-spel - från läktaren med sina polare!
Och om vi ska vara ärliga så kunde Sveriges första Vm-kvartsfinal på herrsidan på 24 år varit avgjord redan i paus. Robin Olsen höll kvar Jannes gäng när han fick ut vänsternäven och stoppade Raheem Sterling i slutet av första halvleken.
Luften gick sen ur Sverige när Dele Alli nickade in 2-0 i 58:e minuten. Han fick stå där på bortre stolpen ganska ostört när Emil Krafthigt var sen in i situationen.
Två gånger missade jättelägen för Marcus Berg och bredsidan från ett av de stora utropstecknen i detta VM, Victor Claesson, som Jordan Pickford visade sin klass på kunde eventuellt ändrat utgången.
Men det kändes hopplöst.
MED TANKE PÅ att Sveriges främsta vapen i detta mästerskap varit försvarsspelet så hade man behövt ta ledningen. I stället blev det England som vackert kunde spela på resultat och vandra vidare till semifinal. Och jag tror inte det slutar där.
Britterna har ju sedan urminnes tider haft hybris och slagit sig för bröstet i fotbollssammanhang. England har levt på Vm-guldet från 1966 och haft storhetsvansinne med namn som Lineker, Owen, Beckham och Rooney i laguppställningarna. Men oftast stupat när det väl gällt. Det här känns dock mer som en lågmäld, ödmjuk och löpstarkare upplaga - som faktiskt kan gå hela vägen. I alla fall ge Kroatien en riktig match.
ATT SVERIGE OCH Janne Andersson från Alet nu får ta semester känns lite trist. Vm-febern har ju med charm omfamnat ett sommarvarmt Sverige. Vårt lilla land har bitvis levererat personbästa. Resan har förtrollat och engagerat oss. På olika sätt. Både på och utanför plan. Man har sett folk med gula t-shirts ute på gatorna, ansiktsmålningar och Sverige-tårtor på Instagram. Supportrar har samlats i tusentals för att se matcherna framför storbilds-tv på torg, dansbandsfestivaler, politikerveckan i Almedalen, idrottsplatser och bygdegårdar. Det har gett en extra krydda i tillvaron. Det blev inte ”Bäst när det gäller” som var Gyllene Tiders Vm-låt. Nej, det blev istället ”Det är över nu”. Men inte alls pinkat att nå en kvartsfinal. För ett landslag som innan VM låg på plats 24 på FIFA:S världsranking.