Nog önskar man sig ett riktigt gott hälsoråd

Tillvaron är en jädrans massa råd. Om hur man ska överleva, bli uråldrig, bevara hälsan. Häromdagen läste jag om en stressexpert som ansåg att vi ska ge tusan i att försöka vara vänner med alla vi möter; det tar för mycket kraft, en anpassning till andras önskemål, inte nyttigt för hälsan.

JAG VET INTE. Jag brukar i alla fall inte anstränga mig för att bli vän med telefonförsäljare. Ibland snäsig, avspisande, kall i tonen. Det slutar i regel med dåligt samvete. Nu var det dags igen. Ett okänt nummer i displayen. – Ja, svarade jag. – Jag söker en vuxen i hushållet, sa mannen i telefonen. Jag fräste irriterat: – Det var en underlig formulering. Någon vuxen. Jag är vuxen. Vad gäller det?

– Jo, jag ringer från tidningen ”Bamse för de yngsta”. Ni har inte förnyat prenumerationen, och vi ville höra varför. Jag skärpte mig. – Bamse!? Då måste man ju vara snäll, sa jag.

JAG FÖRKLARADE STILLSAMT att jag hade prenumererat på ”Bamse för de yngsta” som en present till min dotterdotter Iris. Jag hade avslutat den eftersom det var dags för henne att övergå till den ordinarie tidningen ”Bamse”, vilken jag numera prenumererade på.

”Jag brukar i alla fall inte anstränga mig för att bli vän med telefonförsäljare. Ibland snäsig, avspisande, kall i tonen. Det slutar i regel med dåligt samvete.”

Min ton var som spunnet socker. Tror till och med att jag avslutade med det inställsamma ”Ha en bra dag”. Man kan ju inte grymta på nån som företräder de goda värderingarnas seriehjälte, Bamse.

Förresten var det Bamses kompis Skalman som en gång fick frågan om det inte finns någon medicin mot att bli lurad. – Jo, en alldeles utmärkt medicin, sa Skalman. – Vad heter den? – Kunskap, sa Skalman. Den historien kan man alltid påminna om, inte minst i denna tid.

ANNARS VERKAR DET vara sömnen som just nu står i centrum för de goda råden, att man bör sova kring åtta timmar per natt för att behålla hälsan enligt den populäre sömnforskaren Matthew Walker.

Så länge har jag bara sovit enstaka nätter de senaste trettio åren.

Däremot är jag duktig på att överallt nicka till, senast i måndags när jag besökte Klitterbadet i Falkenberg. Jag tog en rejäl bastuomgång och satte mig därefter på en kaklad bänk i duschrummet. Jag nickade till, lite hopsjunken, men blev återkallad till verkligheten av en naken man framför mig. – Ursäkta, men mår du bra? undrade han. Det var en omtänksam fråga. – Absolut, jag mår förträffligt, svarade jag. Fast vad vet man.