Om män är problemet kan män vara lösningen
JÄMSTÄLLDHET. För verklig förändring kan fokus inte endast läggas på flickorna.
LEDARE 14/7. Du måste vara…? Modig! svarar en kör av röster. Rösterna kommer från ett fyrtiotal unga pojkar i åldrarna 16-17 år. Klassrummet är belägrat i Nairobi, Kenya, i ett av stadens många fattiga slumområden. Instruktören heter Walter Ahmadi och håller i den sex veckor långa utbildningen, där pojkar lär sig om sexuellt våld och samtycke. I dagsläget har 300 000 kenyanska barn och unga genomgått utbildningen, som visat sig vara mycket effektiv.
ETT ÅR EFTER utbildningen uppger 80% av pojkarna att de faktiskt ingripit vid ett pågående sexuellt övergrepp, dubbelt så många som vid de skolor där utbildningen inte genomförts. Antalet våldtagna flickor i området uppgick till var fjärde året innan utbildningen. Året efter hade den siffran halverats. Flickorna genomgick, parallellt med pojkarna, en utbildning i kvinnors rättigheter och självförsvar.
ATT DET ÄR män som står för den stora majoriteten av det begångna våldet och sexuella övergreppen såväl mot kvinnor som mot andra män är ingen hemlighet. Varken i Kenya eller Sverige. När det gäller våldtäkt, rån, mord och dråp står männen för mellan 93 till 100 % av alla åtalade i Sverige under 2016, enligt BRÅS rapport ”Personer lagförda för brott 2016”. En sådan överrepresentation är alarmerande för vilket grupp i samhället som helst, och det finns ingen anledning att se annorlunda på gruppen män. Frågan måste ställas, varför har män denna överrepresentation och vad kan göras åt det?
FÖRKLARINGARNA ÄR MÅNGA. Man kan luta sig antingen på en arv eller miljöargumentation, eller en blandning av båda. De som använder arv som förklaring menar att män har högre halter testosteron i kroppen och därmed är mer våldsbenägna. De som använder sig av miljö som förklaringsmodell menar att män och kvinnor uppfostras olika och således agerar olika genom livet. Oavsett vilket förklaringsmodell man själv anser som rimligast visar exemplet från Kenya att vad det än är som får män att bete sig våldsamt kan det förändras. Beteendet är inte satt i sten, det är varken en obrytbar genetisk kod eller ett envist inlärt mönster, och män kan bidra till en mycket positiv förändring i samhället om de ges rätt medel.
att vi inte glömmer detta i jämställdhetsdebatten. För det spelar ingen roll hur många flickor som lär sig om sina rättigheter om det går omkring aggressiva pojkar som anser sig ha rätten över deras kroppar. Fokus kan således inte endast ligga på att utbilda och stärka flickor. Även pojkar behöver lära sig om samtycke, om sexualitet utan våld och att man faktiskt inte behöver eller mår bra av att delta i en för sig själv och andra skadlig maskulinitet. Att ha dessa samtal tidigt blir således en del av lösningen till att minska våldet. Kalla det sex och samlevnad, kalla det genuspedagogik. Men om män är en del av problemet kan och bör de också vara en del av lösningen.