Forna landslagsstjärnan Anette Börjesson trivs i Varberg
FOTBOLL: LANDSLAGSSTJÄRNAN SOM BLEV JOURNALIST OCH EXPERT
För de allra flesta är Anette Börjesson en av pionjärerna inom svensk damfotboll. Men Börjesson hade även en annan landslagskarriär, den på badmintonplanen.
– Jag gjorde 70 landskamper i fotboll men nästan lika många i badminton. Jag har både silver och brons från badminton-em, säger Anette Börjesson som också spelat allsvensk handboll med Mölndal
Det är dock en annan framgång än medaljerna som etsat sig fast i badmintonminnet.
1986 tog sig det svenska landslaget, för första gången, till finalspelet i Uber Cup, motsvarigheten till damtennisens Fed Cup.
– Vi slog Holland i Europafinalen och fick åka spela Världsfinalen i Indonesien. Det var en enorm upplevelse, det var så otroligt mycket folk på läktaren, säger Börjesson.
Som sagt är det ju dock fotbollen som de allra flesta förknippar Anette Börjesson med. Först som landslagsspelare och sedermera som mångårig expertkommentator i Sveriges Radio.
BÖRJESSON VAR EN del av det historiska landslag som tog Sveriges första och hittills enda mästerskapsguld vid EM 1984. Hon satte en av straffarna i andra finalmatchens avgörande straffsparksläggning.
– Vi har ju det där guldet som ingen annan har, därför tenderar man att glömma att vi också tog ett Em-silver, säger Börjesson som minns guldet med glädje.
– Det är de första sakerna som sitter djupast. Första Sm-guldet med Jitex, första Sm-guldet i badminton. Och så Em-guldet då.
Just tiden med Jitex och rivaliteten med Öxabäck tittar hon gärna tillbaka på.
– Riktigt kul var det. Det var alltid mycket folk när vi möttes, lilla Öxabäck stod still, alla kom på matcherna. Och vilken arena, det gick knappt att slå en hörna för berget började en halvmeter bakom hörnflaggan.
1988 fick landslagskarriären ett abrupt slut då Börjesson i en träningslandskamp skadade höften.
– Det var en väldigt udda skada och det tog många år innan jag fick det helt i ordning. Jag blev sned i höften, kan man säga.
Redan under landslagskarriären gav Anette Börjesson sig in i medievärlden. Tidningen ”Nya Mål” skulle sätta damfotbollen på kartan.
– Devisen var ”Tidningen som skriver om damfotboll som ingen annan gör”, säger Börjesson.
Tidningen levde i över 20 års tid innan den 2008 gjordes om till fotbollsmagasinet ”Marta”, självklart döpt efter storspelaren. Vid sidan av detta och radiouppdraget drev också Anette Börjesson sajten damfotboll.com från millennieskiftet fram till och med förra året.
– Jag saknar det. Även om det var skönt att släppa damfotboll. com, det var mer som ett ok i slutet. Ett år täckte vi varenda match i Allsvenskan och Elitettan, säger Börjesson.
På 60-talet hade Anette Börjesson sin första stora badmintonframgång i Varbergs Nordiska. Nu, 63 år gammal, är hon tillbaka, men den här gången för gott. – Jag trivs otroligt bra här i staden, säger den nyblivna Varbergsbon.
”Jag bryr mig inte jättemycket men visst hade det varit kul med något år till på radion”
ANETTE BÖRJESSON
SEDAN ÅRSSKIFTET HÖRS hon inte heller som expert i radion.
– 22 år som expert, men när radion växlar över så görs det bara. De pratar inte med en utan man bara märker det, jag är inte den enda som varit med om det. Jag bryr mig inte jättemycket men visst hade det varit kul med något år till på radion. Tycker du att media behandlar damfotbollen rättvist idag?
– Ja det får jag ändå säga. Man kan alltid vilja ha mer och man ska inte sluta försöka påverka, men det är inget trams längre. Många gånger var jag med om att journalister
Träslöv är numer hemmaplan för Anette Börjesson och frun Anneli Andersson. Men något större sug för att engagera sig i den lokala fotbollen har hon inte. ” Egentligen har det aldrig varit min grej att vara tränare, men klubbarna kan få ringa men de får ha något konkret”, säger Börjesson. kom sent till matcherna, inte hade sett vad som hänt. Man brydde sig inte helt enkelt. Det har ju helt försvunnit.
Efter många år i Malmö flyttade Börjesson och frun Anneli Andersson upp till Varberg i början av året. Men anknytningen till Varberg börjar tidigare än så, när Börjesson var ung.
– MIN PAPPA har faktiskt spelat i Varbergs Bois en gång i tiden, Kenneth Börjesson. Jag tror han gjorde två säsonger, han spelade i Gais tidigare. Han kallades för ”Knäcken”, men det var inte för att han spelade fult utan för att han gillade knäckebröd, säger Börjesson. Känns det som att ni har hamnat rätt här?
– Jag trivs jättebra. Jag cyklar hela tiden, använder nästan aldrig bilen. Även om jag bott stora delar av livet i Göteborg och Malmö har jag aldrig gillat att gå runt i centrum, det är inget för mig.