Lägret för barn med diabetes är en tradition
HALLAND: FORSKARNA TREVAR OM VARFÖR BARNDIABETES ÖKAT
– En frizon, säger Maritha Johansson, kassör i Hallands diabetesförening, om lägrets betydelse och mening.
Barnen, som är i åldrarna från 6 till 14 år, får komma till ett läger och ett kamratskap där de träffar andra med samma sjukdom, vilket avdramatiserar och gör att allting inte behöver förklaras och ältas.
Det unika är också att alla som är lägrets ledare har varit deltagare under sin barn- eller ungdom.
– Den stora förändringen är naturligtvis medicineringen och hjälpmedlen, att de har blivit smidigare. Jag behöver inte sticka mig femtioelva gånger om dagen längre, säger Emelie Carlsson som levt med sjukdomen sedan 1990-talet och nu är en av ledarna på lägret.
Men alltjämt en krävande sjukdom som alltid ska hållas under uppsikt, ”en jakt på det perfekta blodsockret” som det ibland uttrycks.
SOMLIGA AV DE 30 barnen har varit här flera gånger, men för andra är det premiär.
– Jag trodde först att det var en sjukdom som gick att bota. Sen fick jag veta att jag skulle leva med den hela livet. Jaha, tänkte jag, det får väl duga, säger tioåriga Vera Persson från Kungsbacka som är på lägret för första gången
– Det är klart att jag hoppas att man ska kunna bota sjukdomen. Jag läser en del om forskningen, och man har lyckats bota möss med diabetes, säger snart 13-åriga Emilia Andreasson från Oskarström som varit på lägret tre gånger. Hoppfull om framtida bot? – Jag vet inte, jag tycker att man alltid har sagt att om tio år ska diabetes gå att bota. Alltid tio år, säger veteranen Maritha Johansson.
– Ibland tänker jag att läkeme-
I 47 år har Hallands diabetesförening fixat sommarläger för barn och ungdomar med diabetes typ 1, de senaste tio åren vid fritidsanläggningen i Ätran. I helgen var det dags igen.
delsindustrin inte vill ha något botemedel för man tjänar så mycket pengar på behandlingen av diabetes, tillägger hon.
Diabetes typ 1, som oftast drabbar i barn- och ungdomen, gäckar. Sverige är näst efter Finland det land där störst andel barn insjuknar i diabetes typ 1. Dessutom har antalet barn i Sverige som får diabetes fördubblats under de senaste 30 åren – och numera rör det sig om 700–800 barn per år. Möjligen, men det är omdiskuterat, har ökningen i Sverige nu planat ut, en ökning som för övrigt är kännetecknande för stora delar av världen.
Varför ökning? De exakta orsakerna vet man inte, men uppenbart finns det faktorer i den moderna livsmiljön som triggar sjukdomen.
15-ÅRIGE SALEH ELTAWIL från Halmstad hjälper till som ledare i år. Han kom som flykting till Sverige för fyra år sedan, och fick sin diagnos för åtta år sedan i Dubai.
– Jag mådde illa, drack mycket och behövde ofta gå på toaletten. Mina föräldrar tog mig till sjukhuset och man tog olika prover. Det dröjde bara en halvtimme efter att vi kommit hem när man ringde från sjukhuset med ett allvarligt samtal: ”Ni måste komma hit igen.”
Han har upplevt den påfrestande flykten till Sverige, som gjorde att han var rätt dålig i sin sjukdom när han väl kom hit, men tycker sig nu ha fått möjligheten och friheten att själv forma sin framtid.
OCH NU VAR det sommarläger, avkoppling och lek i det gröngräs som inte är så grönt i årets torka.
– Jag hoppas på något roligt, till ett lekland kanske, säger sjuåriga Li Albjär från Lilla Tjärby som för första gången är på läger.
– Jag älskar djur, jag hoppas på en djurpark, säger Vera Persson.
– Jag vet redan, men säger inte något. Ledarens papper låg framme så jag såg vad vi ska göra, säger Emilia Andreasson.
Så är det: Eftersom Ätran är den återkommande samlingspunkten, så kanske ett och annat barn suckar: Varför samma plats varje år? Men det uppvägs av att man under helgen fixar en utflykt till någon plats, hemlig ända in i det sista. Hemlig för nästan alla.