När Yvonnes dotter dog förändrades allt
FALKENBERG: YVONNE KARLSSON TOG HAND OM SINA TRE BARNBARN
Yvonne Carlsson tar emot på sitt kontor som tillhör det egna företaget som hon startade för några månader sedan. Hon har fyllt 62 år, men tanken på att inte jobba avskräcker.
– Jag är inte den typen som kan göra ingenting. Dessutom har jag inga fritidsintressen. Jag måste skaffa mig några.
Att Yvonne inte har några egna intressen är inte så konstigt med tanke på att hon hela sitt liv funnits till för andra. Livet har farit hårt fram och det har satt sina spår. Dottern Linda som bara blev 34 år levde som tonåring ett tufft liv med droger. Hon lyckades ta sig ur sitt beroende och skapade en vardag åt sig och sina tre barn.
– Det känns som att jag förlorade henne två gånger. Första gången till drogerna. Andra gången var det cancern som tog henne, säger Yvonne Carlsson.
LINDA AVLED i september 2010. Sorgen och smärtan försvinner aldrig. Livet hittar nya former, men efter Lindas död visste Yvonne inte hur hon skulle klara av att leva. Hennes andra dotter bad henne att skriva ner sina tankar. Det gjorde Yvonne och resultatet är utgivet * Ålder: 62 år. * Familj: Fem barn, åtta barnbarn, en hund och två katter. * Bor: Har ett hus i Vinberg. * Arbetar med: Driver det egna hemtjänstföretaget ”Livskvalité” med sex anställda. * Motto: Allt löser sig. i bokform. Men innan hon hittade en coach som hjälpte henne att få struktur på sina tankar och lära sig hur man skriver en bok hamnade Yvonne på en sorgebearbetingskurs i Stockholm.
– Jag kände att jag var tvungen att göra något eftersom jag grät hela tiden. Innan dess träffade jag både psykolog och kurator, men det hjälpte inte mig. Jag var ju tvungen att skärpa mig, för Lindas barns skull.
YVONNE LÄRDE SIG att hantera smärtan och sin ilska. Hon fortsatte att skriva ner sina tankar. Resultatet ”Fjärilsvingar” är en handbok i sorg med en bild på Linda på omslaget.
Tanken var att Yvonne skulle hålla föredrag och hjälpa andra i sorgearbete. Men livet ville annorlunda. Efter Lindas död tog Yvonne hand om Lindas äldste son medan de två yngsta bodde hos sin pappa. Två år efter Lindas bortgång gick även pappan till de två yngre pojkarna bort i cancer och Yvonne stod plötsligt ensam med tre pojkar som hon skulle lotsa fram genom sorg och förtvivlan.
– Det var inget att fundera över. Det var bara att göra det.
Sedan dess har tillvaron varit fylld av ansvar för barnbarnen med allt vad det innebär.
– Det viktigaste för mig är att de klarar sig igenom skolan. En av pojkarna fick nyligen veta att han kommit in på gymnasiet, efter en tuff skoltid. Det gör mitt verkligen stolt. Det känns som att jag vunnit högsta vinsten. Det finns ingen garanti för att det ska gå bra för dem, men jag vill kunna säga till mig själv att jag gjort allt jag kunnat göra för dem och känna att jag gett dem kärlek och trygghet, säger Yvonne.
När Yvonne Carlssons dotter Linda blev sjuk i cancer var det självklart att Yvonne skulle finnas vid hennes sida. När dottern gick bort var det lika självklart att Yvonne skulle ta hand om hennes barn.
HON HAR FÖRT en kamp mot skolan och andra myndigheter. I början kände hon sig ifrågasatt och utelämnad, men med åren kan hon känna att hon möts med respekt.
– Man kan tro att man får mycket stöd från samhället i den situationen som jag var i, men det får man inte. Det var många som lovade att hjälpa mig, men jag har fått klara allt själv, med hjälp av mina andra barn och min mamma.
Yvonne har tvingats lära sig hur människor bemöter den som sörjer.
– Det värsta man kan göra är att låtsas som ingenting. Även om den som sörjer tackar nej till hjälp kanske man ska göra ett försök. Och tänk på att sorgen aldrig går över, man får hitta nya sätt att leva.