1989 kom Milan med familj till Sverige. Hemma i Tjeckoslovakien hade han låtsats att de bara skulle göra ett besök.
Milan och hans familj lämnade Tjeckoslovakien 1989. Barnen var 13 och 14 år. Året efter föll landets kommuniststyre och tre år senare delades landet. Familjen valde att stanna kvar i Varberg.
Milan, som nu fyller 70 år, är född och uppväxt i storstaden Prag långt i från havet i dåvarande Tjeckoslovakien. Han bodde i en lägenhet med sin mamma, pappa och storasyster och var som killar är mest. Spelade fotboll, ishockey och gillade teknik.
– Efter grundskolan gick jag en elutbildning på en internatyrkesskola i tre år 15 mil från Prag. Jag var mycket bättre i fysik, kemi och matematik i skolan än i språk.
EFTER ATT HA jobbat ett kort tag i en verkstad i det som motsvarade Sveriges SJ fick Milan göra den obligatoriska militärtjänstgöringen i två år. Där hade han ungefär samma arbetsuppgift som på Sj-jobbet.
– Jag trivdes bra. Att vi fick göra lumpen i två år tyckte vi inte var konstigt på den tiden, säger han.
Som de flesta unga Pragbor bodde Milan hemma hos sina föräldrar länge. Även hans syster med man och barn bodde i föräldrarnas fyrarummare.
– Det var ont om bostäder och de som inte hade kontakter eller pengar hade svårt att få en bostad.
Efter lumpen vidareutbildade sig Milan som elektriker, fick jobb som el- och teletekniker på posten i Prag, avancerade och blev slutligen chef för hela produktionslinjen innan han som 41-åring valde att lämna landet.
DÅ VAR HAN tvåbarnsförälder och gift med Jarmila. Henne hade han träffat 1974 när han var 26 år och besökte vänner i en mindre stad utanför Prag. De gifte sig 1975 och oktober samma år föddes deras första barn.
– Det gick fort, men jag var mycket glad över att få barn. Jag var 27 år och det ansågs på den tiden vara ganska sent för att få första barnet. Året efter fick vi vår dotter.
När Milan började som eloch teletekniker på Posten i Prag 1978 fick familjen en tjänstebostad. Milan avancerade på jobbet men trivdes inte. Hans nära och enda chef var politiskt tillsatt i det då kommuniststyrda Tjeckoslovakien.
– Han ställde omöjliga krav och jag kom i kläm mellan honom och övrig personal. Jag var hårt pressad. När jag och min familj ”hälsade på” min storasyster som flyttat till Halmstad i Sverige, valde vi att stanna. Det var den 11 augusti 1989.
”När jag och min familj ’hälsade på’ min storasyster som flyttat till Halmstad i Sverige, valde vi att stanna.”
HELA FAMILJEN BLEV placerad på ett flyktingboende
i Göteborg och så småningom kunde den flytta till Varberg. Milan anser att han blev väl mottagen i Sverige, familjen fick både bostad och svenskundervisning. Samtidigt rycker han lite ironiskt på axlarna och konstaterar att kommuniststyret i Tjeckoslovakien föll året efter deras flykt. Fyra år senare delades Tjeckoslovakien i två länder: Tjeckien och Slovakien.
– Prag ligger i Tjeckien. När vi funderade på att flytta tillbaka ville inte barnen. De hade snabbt fått kompisar och älskade Varberg. Och utan barnen är livet inget värt. Vi stannade.
I SVERIGE HAR Milan försörjt sig som chaufför och en period haft ett litet åkeri med fyra anställda, de sista åren före pensionen 2013 arbetade han som varumottagare på matfabriken Hot Cuisine.
Milan trivs som pensionär. Han umgås med familjen, reser med sin fru, går på gym och cyklar gärna längs strandpromenaden i Varberg. Och han går gärna ut i skogen och plockar svamp.
– Men inte samma slags svamp som ni svenskar. Helst vill vi ha Karl Johan och andra sorter. Kantarell är inte viktigt för oss, vi har dem ibland i sås. Och trattkantareller, nä det skulle vi aldrig äta. Men det är bra för oss att svenskarna föredrar kantareller, och lämnar Karl Johan till oss (skratt).