”Frillesås är med i alla böckerna”
Efter en ruskig natt på ett kloster i Frankrike fick Maria Ernestam idén till sin senaste roman som släpps den 29 augusti. HN möter författaren i sommarhuset i Frillesås.
En kvinna vid namn Sofi har fått ett stipendium och ska under en månad vistas på ett kloster i franska Normandie. Sofi får reda på att det under Andra världskriget har begåtts ett krigsbrott på klostret där unga tyska pojksoldater var involverade i mordet på kanadensiska soldater. I takt med att hon får veta mer börjar det hända konstiga saker. Hon hör ljud och får visioner, inte minst när hon upptäcker att hon är ensam på klostret under helgerna. Allt eskalerar till slut till en fruktansvärd urladdning.
DET ÄR HANDLINGEN i nya romanen ”Innanför murarna” som släpps den 29 augusti. Faktum är att författaren Maria Ernestam fick idén efter en egen klostervistelse.
– I det här fallet finns det faktiskt en verklighetsförankring. Jag fick ett stipendium och vistades på klostret Abbaye d’ardenne i Normandie och upplevde då en del ruskiga saker. En gång när jag var ensam på helgen vaknade jag mitt i natten av en hård knackning på dörren till sovrummet, men hela klostret var låst och stängt. När jag skrev romanen var det inte svårt att föreställa sig skräcken och paniken, säger Maria Ernestam. Hur tolkade du det du var med om?
– Jag skulle inte säga att jag tror på spöken och andar men samtidigt finns det saker och ting vi inte kan förklara. Jag skulle aldrig kategoriskt * Ålder: 58 * Familj: Maken Mathias 57 år, sonen Jannik, 24 år och dottern Sofi, 22 år. * Bor: Stockholm, och somrarna i Frillesås. * Aktuell med: ”Innanför murarna” * Utmärkelser: Vann Prix Page des Libraires för ”Busters öron”. Samma bok tilldelades också de franska priserna Prix La Passerelle och Prix de l’armitière. * Inspireras av: ”Det som jag upplevt, läst, sett och hört. Av människor, relationer, böcker, filmer och sånger”.
säga att de inte finns, men från det till att säga att det var en av de döda soldaterna som knackade – så långt skulle jag inte heller gå. Saker som förr uppfattades som spökligt har i vissa fall sedan fått vetenskapliga förklaringar, konstaterar hon.
MARIA ERNESTAM MED familj bor till vardags i Stockholm, men under hela sitt liv har hon återvänt till halländska Frillesås. För ungefär tre år sedan köpte hon och maken den 120 kvadratmeter stora sommarvillan där, och i familjehemmet två hus bort har hon sin mamma. Flera andra släktingar finns kvar i Frillesås och likaså Marias äldsta och närmsta vänner.
– Frillesås förekommer på ena eller andra sättet i alla mina böcker. Det betyder så mycket för mig och på så sätt kommer det att betyda mycket för mina romankaraktärer. Frillesås har alltid varit och är fortfarande mitt paradis, även när jag bodde utomlands i femton år.
På 80-talet bestämde sig Maria, som är född och uppvuxen i Uppsala, för att utbilda sig till journalist i Göteborg.
– Efter det åkte jag till USA och fortsatte läsa en master i statskunskap där. Vi träffades i USA, jag och min man Mathias. Han är från Tyskland så vi bestämde oss för att flytta dit, berättar Maria Ernestam.
Maria arbetade som korrespondent för Veckans Affärer och Dagens Medicin. Efter tolv år i Tyskland och två barn senare flyttade hon tillsammans med familjen hem till Sverige.
– Här fortsatte jag att frilansa för olika tidningar men så tog jag också upp intresset för musik och dans som jag alltid haft. Jag började på musikalutbildning tillsammans med en massa unga tjejer och killar. Det satte i gång någon slags kreativ process hos mig. Jag är en enorm läsnörd och bokintresset har alltid funnits i mitt liv, men det var aldrig så att jag hade siktet inställt på att bli författare. Trots det fick jag faktiskt en bokidé.
MARIA VALDE ATT sadla om till författare och fick kontakt med en agent. Första romanen ”Caipirinha med Döden” kom ut 2005. Sedan dess har hennes böcker översatts till flera språk och hon har vunnit litteraturpriser. ”Innanför murarna” blir Marias nionde roman.
– Ett boksläpp är alltid ett boksläppt, även om man har släppt flera. Det är hisnande när någonting man jobbat så mycket med plötsligt släpps. Den ligger där så ensam och liten i bokhavet och man tänker ”lille vän, hur ska du klara dig?”. Samtidigt är det också en tillfredställelse – för det gick vägen den här gången också, från idé till en färdig roman.