Hur långt har vi kommit?

LSS. Tillbakablick 30 år till 1988, artikel i HN: ”Benny”, rörelsehindrad och utvecklingsstörd, har ingenstans att bo och måste bo kvar hemma hos sin mamma. Bor han hemma får han heller ingen daglig verksamhet. Dåvarande omsorgslag gav rätt till båda dessa insatser. Landstinget hänvisade till resursbrist. Detta överklagades till länsrätten, som gav Benny och hans mamma rätt och menade att lagen måste ha sin gång och bryr sig inte om hur landstinget löser det. Mamman säger till HN ”Men det är som att springa mot en vägg. Och snart orkar jag inte längre. Som förälder till en handikappad tvingas man hela tiden kämpa och kämpa, även om man har lagen på sin sida”. Här kan man fråga sig, 30 år senare och med en ännu starkare rättighetslag, hur långt har vi kommit? Har vi kommit någonstans?

Vad vill våra politiker göra åt denna orimliga brist på utveckling? Willy Engelbrethsen

Rättsombud för riksförbundet FUB och ”förälder” sen 40 år Anitha Johansson:

ett skämt..

Ann-christin Larsson: Är det verkligen möjligt att INGEN under processens gång tänkt "...vänta nu...kommer de här att fylla sin funktion...är det tillräckligt bra ur ett användarperspektiv... hmmmm..."?? Marie Lemón: Det gäller dessutom inte bara regn. I sommar hade det varit skönt med lite skugga också. Inger Eklöv: