En lavin av avslöjande göder förakt

LEDARE 24/8. En efter en faller de som käglor – politikerna som blandat samman mitt och ditt, eller har andra lik i garderoben. På onsdagen avgick KD:S Pernilla Gunther. Att ett parti som balanserar på spärrgränsen inte har råd att förknippas med fiffelmisstankar säger sig självt.

FÖR CENTERPARTIET I Göteborg är de komprometterande avslöjandena om riksdagskandidaten Mikail Yüksels lika ill tajmade. Hans kopplingar till högerextrema Grå vargarna – samma typ av association som fällde Mp-ministern Mehmet Kaplan – är inte bara besvärliga i sig. De väcker också frågor, precis som vid tidigare händelser, kring partiernas förmåga att göra bakgrundkontroller. Att man misslyckas, trots varningssignaler, är extra besvärligt.

– Vi har vid upprepade tillfällen ställt vederbörande mot väggen – men han har nekat. Och vi kan inte fälla någon enbart på rykten. Det är först nu vi har fått svart på vitt om mötet med Grå Vargarna – och ett erkännande. Då agerade vi omedelbart och uteslöt Mikail Yüksel, säger Mari-louise Wernersson (C), ledamot av partistyrelsen.

SOM RIKSDAGSKANDIDAT KAN Marilouise Wernersson, beroende på valets utgång, eventuellt ändå bli riksdagskollega med Yüksel. Han vägrar träda tillbaka – till skillnad från majoriteten av övriga partiföreträdare som i dagarna har avslöjats. Yüksel tänker köra vidare mot riksdagen som ett ”wild card”. Detta genom att åka snålskjuts på det parti han nu uteslutits ur – och därför hamnat i öppen, bitter konflikt med.

HUR VÄLJARNA BEDÖMER kvaliteten på en sådan kandidat återstår att se, liksom hur respektive parti drabbas av alla avslöjanden.

För den stora majoriteten hederligt arbetande och engagerade politiker är allt detta frustrerande. När de vill se nyheter om samhällsviktiga politiska förslag, möts de i stället av skandalrubriker.

Mest besvikna av alla dock förmodligen väljarna. Och det påverkar inte bara en kandidat, eller ett parti. När det avslöjas att politiker far med osanning eller stoppar fingrarna i syltburken späs det allmänna politikerföraktet på. Vinnare blir delvis populistpartier som göds av missnöje. Det är oändligt sorgligt. Särskilt som populistpartiernas kandidater leder ligan vad gäller belastande avslöjanden.

ATT SKJUTA PÅ budbäraren, medierna, är dock knappast konstruktivt. Problemet är de felande företrädarna. Om partierna håller ordning och reda internt, slipper det demokratiska slutspelet störas av skandaler!