Psykisk hälsa på schemat
SKOLÄMNE. Det går inte att separera fysisk och psykisk hälsa. Det får allvarliga konsekvenser.
LEDARE 3/2. Sommarlov är som en fristad för alla barn och unga som mår dåligt. Skolstart innebär därför också en uppstart för alldeles för många elever att börja må dåligt.
Istället för att enbart fokusera på psykisk ohälsa sker det nu en intressant förflyttning mot att också förebygga psykisk hälsa. Införandet av detta i läroplanen debatteras allt oftare, senast både i Sveriges radios P1 (24/8) och på SVT Opinion (28/8). Debatten visar att de som är emot förslaget gör detta för att kunna värna pedagoger och lärares redan hårt belastade professioner.
ATT YTTERLIGARE LÄGGA en tung börda i form av ett uppdrag att bevaka elevers psykiska hälsa, behöver dock inte leda till att pedagogerna tar över ett ansvar från elevhälsan. Som lektion borde det gå att införa. Med felaktig implementering kan det dock öka arbetsbördan ännu mer. Motståndet som hörs ska nog därför tolkas som ett förståeligt försvar mot allt för vanligt förekommande reformivrighet.
I flera års tid har dock, med särskild ökning enbart under de senaste åren, psykisk ohälsa ökat bland elever. Fokus har därför legat på att komma med förslag för att minimera denna ohälsa. Skolkuratorer har under lika lång tid varit en enorm bristvara i Sverige, och även om ambitionerna funnits att gå in med olika stödresurser för att få bukt med problemen, har dessa problem dessvärre ständigt eskalerat. Men någonstans måste det ta stopp. Kanske har vi äntligen nått denna punkt där vi alla faktiskt inser att utvecklingen är fullständigt ohållbar.
ATT NU ISTÄLLET börja tänka om och gå till grunden – hälsan – är ett utmärkt och mycket välkommet initiativtagande. Psykisk hälsa måste vara ett självklart parallellt ämne tillsammans med fysisk hälsa – skolidrott. Det behöver inte vara märkvärdigare än så här. Undervisa om hur vi som människor kan göra för att må bra. Stresshantering, mental träning, sömn – allting hänger dessutom ihop. Det går inte att separera fysisk och psykisk hälsa. Det får allvarliga konsekvenser.
ORO OCH EXISTENTIELLA tankar hör dock livet till, även som barn, och vuxenvärlden måste förebygga ohälsa genom att skicka med rätt verktyg att hantera dessa tankar och känslor när de väl dyker upp. Att det är normalt att ibland tvivla och tro att man inte duger. Att inte acceptera andras idioti och missnöje. Men – viktigast – att vuxenvärlden alltid finns som stöd när det känns totalt hopplöst. Det finns alltid en lösning, hur nattsvart den än kan kännas. Men i nuläget har vi som vuxenvärld tyvärr misslyckats.
Barn och unga är som blåkopior på hur vuxenvärlden beter sig. Kan vi då också vara förvånade över att barns psykiska ohälsa är så utbredd? Och vidare – att barns tillvaro inte skiljer sig särskilt mycket från vuxnas. Hot, mobbning och våld, är knappast något unikt i samhället. Däremot aldrig acceptabelt. Var finns vi som stöd? Självupptagenheten ligger i tiden.
Under sommaren hade livräddarna en lika utmärkt som självklar uppmaning till föräldrar – lägg ner mobilen. Barn och ungas psykiska välmående är som en förlängning av vuxenvärlden. Lösningen av problemen måste därför också vi stå för. Genom att bry oss.
Enligt skollagen ska elevhälsan finnas i grundskole- och gymnasieutbildningen och den ska vara både förebyggande och hälsofrämjande. Denna behöver utökas. Vad väntar vi på?