Pappor, deras barn och tjuvlyssning på tåget

En sak som jag gillar med tåg är känslan av att helt ostört lyssna på andra människor. Jag gissar och fantiserar kring vilka de är, vart de är på väg, vilken relation de har till varandra och så vidare. Förra veckan åkte jag till Stockholm. Jag åkte en tidig morgon och efter Öresundståg till Göteborg, satt jag (i tid) på tåget mot Stockholm. Snett emot mig satt en man med sin lilla dotter på kanske tre år. Dottern var livlig, men inte på nåt jobbigt sätt.

HON PRATADE OCH SJÖNG för sig själv och försökte då och då få kontakt med sin pappa. Han satt nämligen hela tiden och pillade på sin mobil. Ibland plingade mobilen till av ett inkommande meddelande och då skrev han ett svar, men i övrigt scrollade han fram och tillbaka. Kanske läste han något viktigt, vad vet jag? Sammanfattningsvis var han totalt uppslukad av sin telefon.

Dotterns försök till kontakt gick därmed ganska dåligt. Ibland blev tydligen hennes kontaktförsök lite för intensiva och då muttrade pappan något om att hon måste sluta. Efter en ganska lång stund förstod jag att flickans äldre bror satt i sätet bakom. Eftersom varken pappan eller flickan pratade med honom, plus att han kanske var i femårsåldern (och femåringar är så korta), såg jag honom inte.

BREDVID HONOM SATT en äldre dam och halvsov. När vi kom till Skövde hade hon vaknat till och de började då prata med varandra. De pratade om språk, vilka som kommit på pojkens kalas, varför damens skor var genomblöta och varför inte mamman följde med till Stockholm.

”Jag tänker inte höja något varningens finger eller lyfta fram en sens moral i den här historien. ”

De verkade ha väldigt trevligt. Så pass trevligt att flickan klättrade över sin pappa och ställde sig i gången bredvid damen och sin bror. Pappan vände sig då om och frågade om barnen störde, vilket damen ivrigt förnekade. Han kunde därefter lugnt återgå till sitt surfande på mobilen.

PÅ TÅGRESAN HEM satte sig en annan pappa med sin lilla dotter i treårsåldern, i sätena bredvid mig. Pappan hade med sig en kvällstidning som han, mycket noggrant, läste. Flickan tog ganska direkt upp en pysselbok som hon sedan ägnade större delen av restiden åt.

Hon småpratade med pappan hela tiden. Det var tydligen lite svåra grejer i den här pysselboken, för pappan fick ideligen böja sig över henne och peka och berätta hur hon skulle göra. När hon inte behövde honom, läste han i sin stora tidning.

JAG SATT LÄNGE och undrade om den här pappan också hade en mobil. Det hade han. När flickan hade somnat, ringde han någon. Eftersom vi fått ett signalfel i Katrineholm och ett spårfel i Floda behövde han väl uppdatera läget. Tåget var alltså försenat. (Ja, jag vet att ni suttit och undrat…)

Jag tänker inte höja något varningens finger eller lyfta fram en sensmoral i den här historien. Jag uppmärksammar bara hur olika vi hanterar liknande situationer. Sen funderar jag på om vår nya teknik är på väg att fostra en hel generation av socialt inkompetenta monster.

Men det är ju ett helt annat kåseri.

Pratglad Skällingebo med för mycket i huvudet