Säljande valfilmer?

Löfven köper korv. Och du köper Löfven? Eller?

Man kan ju reagera som Centerstudenter gjort också. Svara med glimten i ögat, kopiera hela upplägget och vrida till det.

Då blir det en stor stark. Och vem vill inte ha det? Det får oss i alla fall att le.

Le gör man också av Ulf Kristerssons valfilm. Hustrun vädjar om röster på maken. Han är besatt. Hon vill få ro.

Det är en film med självdistans. Och det går hem. Och ger en oändlig kontrast till den vämjeliga produktion som Moderaterna i Göteborg blev ökända för. Ni minns kanske hur Göteborg beskrevs som det ruggiga Gotham före Batman?

Valfilmer kan också vara smarta i sin enkelhet. Som kommunrådskandidat Anneli Andeléns (C) alster.

Hon passar bollar till en rad Falkenbergsprofiler, som skickar tillbaka den med budskap om vilka förändringar de vill se. Campingägare, solskensfarmare med flera får ge sin bild av vad de vill att hon ska göra som politiker i stället för tvärtom. Mamman Pia Ivarsson, med en dotter som går på särskola, föreslår att politiker åker runt till Lssboenden och skolor för att se hur verkligheten ser ut.

Att visa att politiker lyssnar på de människor man skall företräda är klokt. Fler samtal, inte bara i valrörelser utan också i vardagen, överbryggar dessutom klyftor mellan folket och de folkvalda. Och visar att politiker är alldeles vanliga människor. Möjligen har de ett något större engagemang för samhället än många andra. Tänk på det den här helgen. Vad vore vi utan alla dess människor som är beredda att vika fritiden åt politik, timmar ut och timmar in? Det är inte lätt. Men någon måste göra det.