Tid för regeringen Annie Lööf ?

En valrörelse som i hög grad har handlat om trygghet och säkerhet har mynnat ut i ett valresultat som skapat en stor osäkerhet om hur vi skall kunna få en funktionsduglig regering. Också på ledarsidor runt om i världen kliar man sig i huvudet. Samtidigt verkar det finnas en ganska utbredd uppfattning att det behövs blocköverskridande lösningar. Problemet är bara att när rödgröna säger det menar man en regering Löfven stödd av ett par allianspartier. Och när alliansföreträdare säger det menar de en regering Kristersson stödd av något rödgrönt parti.

DET ÄR KANSKE dags att tänka utanför blockboxen. Sverige har ett bra utgångsläge med god ekonomi och sysselsättning. Men vi har ett antal stora utmaningar framför oss: Vi går sannolikt mot ekonomiskt tuffare tider: Vi har en åldrande befolkning och brist på arbetskraft, en stor grupp nyanlända migranter som behöver komma in i det svenska samhället på ett bra sätt, ett livsviktigt Eu-samarbete som knakar i fogarna, och inte minst, en klimatkatastrof i antågande.

Vad som skulle gagna Sverige just nu vore en bred mittenkoalition av S, MP och Alliansen.

OM MAN SKILJER ut ytterkantspartierna V och SD så finns det i Sverige en ganska bred samsyn om huvuddragen av den väg man bör gå för att möta dessa utmaningar. Skillnaden handlar främst vad man prioriterar mest, hur kraftfullt man vill agera på olika områden och vilka praktiska lösningar man har. Det är sådant som man kan förhandla och kompromissa om.

VÄNSTERPARTIET HAR EN annan grundläggande syn på ekonomi, näringsliv och de enskilda initiativens betydelse. Sverigedemokraterna avviker ännu mer genom sin människosyn, sin inställning till internationellt samarbete, som EU, och till miljö och klimat.

VAD SOM SKULLE gagna Sverige just nu vore en bred mittenkoalition av S, Mp och Alliansen. Den skulle ha karaktären av förhandlingsregering inriktad på pragmatisk problemlösning. Eftersom den skulle ha ett mycket brett stöd i riksdagen, skulle den till och med kunna kosta på sig att något parti ibland drev en egen linje i en hjärtefråga. Men huvudlinjen skulle vara samförståndslösningar. V och SD skulle ha en viktig granskande oppositionsroll.

EN KNÄCKFRÅGA BLIR förstås rivaliteten Socialdemokrater Moderater om statsministerposten. Lösningen blir att den varken tillfaller S eller M, utan något av de mindre partierna. Det är också bra att inte ha en förlorare på posten. Den självklara kandidaten blir då Annie Lööf, som också ligger i topp i fråga om allmänhetens förtroende.