Runt Lidingö i rullstol
FRIIDROTT: LIDINGÖLOPPET
Falkenbergstjejen och roddaren Ebba Einarsson backar inte för något. 2017 drabbades hon av en ovanlig blödning i ryggmärgen och blev förlamad från naveln och nedåt. Hon har fortsatt att idrotta, som roddare och som mycket annat.
Nu kan hon också hänga medaljen från Lidingöloppet om halsen.
– Men utan mamma hade det inte gått, säger hon.
Mamma Louise sprang med henne de 30 kilometerna.
Tidigare i år klarade Ebba Vansbrosimmet och nu var det alltså dags för Lidingöloppet.
– Jag kände att det var en rolig grej att göra med mamma som springer en del, men inte tävlar så ofta. Och hon ställde upp för min skull. Men vi hade nog tränat lite mindre än vi skulle.
ATT KÖRA ETT terränglopp i rullstol kan vara tufft.
– Jag var orolig att det skulle vara geggigt och att banan skulle vara smal och svår. Så var det inte alls. Och rent fysiskt hade jag grunden sedan rodden kände jag. Jag tränar ju också rodd, stavträning och så rullar jag asfalt.
Men att komma till stigar och elljusspår är något helt annat för någon som kör rullstol.
– Vi tränade en del på Slättenslingan och vi fick hjälp av Johan Jonsson från Run Fbg som gav oss tips och råd och det är vi jättetacksamma för, säger Ebba.
Hon var lite orolig för tidsgränsen.
– Och eftersom vi kategoriserades som ett ekipage fick vi starta i elfte och sista startled. Det är konstigt att de som beräknas ha längst tid får starta sist.
Men tiden var inga problem. Ebba och mamma Louise kom i mål på 3.48.08.
– Det gick bättre än förväntat även om det var jättebackigt. Men vi hjälptes åt, mamma och jag. Några tuffa uppförsbackar behövde jag hjälp och vid en blev det helt stopp på slutet. Då kom två killar som stannade och sedan bar mig upp de sista meterna.
MEN ÄVEN I NÅGRA nedförsbackar fick mamma Louise se till att rullstolen inte gick för fort.
– Det var väldigt brant och många sprang med hörlurar och hörde inte att man ropade, säger Ebba.
På de platta partierna åkte hon ifrån mamma Louise som kom i kapp vid backarna. På så sätt växeldrog de.
Backarna i Lidingöloppet är grymma både uppför och nedför. Det hindrade inte rullstolsburna Ebba Einarsson från att köra loppet.
BRÖSTMUSKLER OCH AXLAR värkte när Ebba kom i på upploppet.
– Men jag kunde spurta. Och jag fick härligt stöd och pushning under hela loppet. Det är inte många som rullat loppet och det borde vara fler. Om jag ska åka igen vet jag inte. Det är inte en omöjlighet.
Och kompisen Markus har via ett nyårslöfte sett till att det kanske blir Vasaloppet också.
– Jag tänkte göra klassikern men Vätternrundan nästa år krockar med min student och då vet jag inte om jag ska köra Vasaloppet. Det beror på hur jag kan träna och hur det går att fixa en kälke, sa Ebba.