Rikard Gustafsson är fast besluten om att komma tillbaka
Ärren finns där läkaren tryckte ett rör rakt in kroppen till lungan – och där armen gick av. Rikard Gustafsson är hemma igen efter kraschen i 400 kilometer i timmen. – Jag ska köra igen i maj, säger han bestämt.
Vi träffas på hans företag RG Engineering. Det har gått en dryg månad sedan olyckan i Top fuelklassen på Hockenheim då Rikard fick ”kliva av” sin motorcykel i toppfart.
– Det går långsamt framåt. Jag trodde jag skulle vara uppe och hoppa omkring nu. Men mjukdelarna har fått mycket stryk. Jag har ont i musklerna och i axlarna. Lunga och lever ska läka av sig självt. Men alla saker jag gör tar längre tid.
– Levern testade jag på flygplatsen på väg hem. Då tog jag en stor öl och den smakade fantastiskt gott...
HAN ÄR PÅ gott humör trots sviterna från kraschen. En del minnen är borta från olyckan, en del är kvar.
– Men jag är inte rädd. Det som hänt har hänt.
Vi tittar på filmen från loppet. Själva kraschen finns inte filmad. Men att bromsskärmen inte fungerade kan man konstatera.
– Jag minns att cykeln drog mycket åt höger och jag gjorde allt för att räta upp den. Den styrde på något sätt sig själv. Jag fick fatta ett beslut baserat på att ha kört MC sedan jag var 16 år. Det var en reflex att trycka sig ut när jag låg på sidan.
OCH HAN REAGERADE helt rätt.
– Det farliga är att vara nära en cykel i den farten, får du en 400 kilo massiv motorcykel över dig i den farten är det färdigt.
Bromsskärmen löstes ut automatiskt av en dator efter 5,8 sekunder
– Ser man på videon märker man att skärmen inte vecklas ut på rätt sätt av en anledning som jag inte vet. Jag är väldigt noga med att packa på samma sätt. Den gamla hade jag i två år och körde 70 repor. Sedan bytte jag för ett tag sedan och hade kört 2-3 repor med den nya.
Rikard tumlade runt och slogs medvetslös i fallet.
– Det var bättre än att åka kana. Det blev bara ett litet hål i skinnstället. Kanar man tio meter i den farten skaver man upp sig in till benet. Men när jag vaknade upp kände jag en enorm smärta i bröstet. Jag kunde knappt andas men det var för att lungan var punkterad.
Dessutom var armen av på två ställen.
– Det är ju en skada som folk som åker skidor kan få. Jag låg bredvid en kille som trampat fel och han hade värre skador än mig.
EFTERSOM BROMSSTRÄCKAN låg i en liten nedförsbacke märkte teamkompisarna från Falkenberg, Ralph Duphorn och Björne Hellqvist inte vad som hänt. De jublade eftersom Rikard satt rekord. Sedan kom ambulansen.
– I ambulansen ville de klippa sönder mitt skinnställ men det ville jag inte.
Han kördes till en sjukstuga på banan och därifrån flögs Rikard med helikopter till sjukhuset i Mannheim.
– Jag kommer ihåg att de lastade in och ur mig ur helikoptern men inte mer. Jag hade fått mycket morfin. Jag minns också när jag åkte in i helkroppsskannern.
Hans värsta upplevelse var när lungan skulle dräneras.
– Jag är ju ingen sjukhuskille, och så tog de fram ett dräneringsrör och drog det rakt in i kroppen. Det lät som när man knäcker av ett ben i en grillad kyckling. Läkaren fick lägga hela sin tyngd på röret för att få det genom skinnet och in i kroppen. Det gjorde väldigt ont.
”Jag är ju ingen sjukhuskille och så tog de fram ett dräneringsrör och drog det rakt in i kroppen. Det lät som när man knäcker av ett ben i en grillad kyckling. Läkaren fick lägga hela sin tyngd på röret för att få det genom skinnet och in i kroppen. Det gjorde väldigt ont”
RIKARD GUSTAFSSON
RIKARD TILLBRINGADE FYRA dagar på intensiven och sedan fem dagar på en avdelning för observation.
– Jag röntgades dagligen. Det var lite ovisst vad som skulle hända, men jag var aldrig orolig eller rädd för att dö. Dör man blir ju allt bara svart man känner inget.
Parkamraten i olycksheatet, Filippos Papafilippou, var och hälsade på tre gånger och hans tjej hade köpt kalsonger och strumpor för Ralph Duphorn och Björne Hellqvist fick åka hem utan Rikard dagen efter kraschen. På hemmaplan fanns familjen. – Klart mina två söner hemma blev oroliga och rädda. Men det vet vad jag håller på med och att det kan vara farligt och att något kan hända. Jag har varit med om en olycka i USA där jag skrapade upp mig lite, men annars inget allvarligt.
Han ska upp på cykeln igen.
– I maj ska jag köra i England, då börjar EM igen. Du är inte rädd när bromsskärmen ska lösa ut nästa gång?
– Inte alls, tvärt om så känner jag mig ännu mer taggad att köra. Har jag bestämt att göra en sak så gör jag det. Och jag vet att det kommer att behövas en ännu större arbetsinsats inför nästa framgång. Jag får kämpa hela tiden.
Problemet är motorcykeln som nu är helt nedplockad.
– Cykeln klarade sig ändå rätt bra med tanke på hastigheten. Men nästan allt är specialgjort för bara den här cykeln. Det har tagit sex år att bygga den. Det blir nu ett detektivarbete att hitta ritningar och delar. Men jag har bra koll och bra minne vem som gjort vad.
Han har startat en insamling för återbyggnaden, som gett 82000 kronor. Det kommer att kosta 200 000 att laga cykeln.
– Jag visste inte att jag hade så många kompisar, jag har fått blommor från Mc-klubbar och jag har haft otroligt mycket besök också.
Lugnt och tryggt har Rikard Gustafssons resa tillbaka till motorbanorna börjat igen.