En handbollshall fri från politik
VARBERG: DEN STORA VÄRLDEN TRÄNGER SIG PÅ I SPARBANKSHALLEN En vanlig onsdagseftermiddag på Sparbankshallen öppnar sig ett fönster in till en annan, större och mer komplicerad, värld.
– Det är svårt att lära sig spela handboll.
Det konstaterar Jebran Shamal. Han flydde för ett par år sedan från Afghanistan, över Ryssland och Finland, till Sverige. Nu bor han i Åsa och studerar på Löftadalens folkhögskola. Vid sidan av jobbar han som vårdbiträde på kommunen.
Det är en typ av historia som vi har vant oss vid att höra vid det här laget, och man kan inte längre påstå att han utgör något särskilt exotiskt inslag i Varberg.
TILLSAMMANS MED Ulf Hedendahl och Walid Nabout bildar han stommen i handbollsklubben Varbergs HK:S integrationssatsning. Det är en något udda trio: den totalt handbollsovane men energiske lille Jebran Shamal, den storvuxne tidigare elitspelaren och numera styrelsemedlemmen i Varbergs HK Ulf Hedendahl, och den reslige Walid Nabout, som ger det omedelbara visuella intrycket av att vara en gammal handbollsmålvakt.
– Ja, det stämmer att jag var målvakt som aktiv. Jag spelade i den högsta divisionen i Syrien. Men sedan slutade jag med handbollen när jag började läsa på universitetet, säger han med ett leende.
Det är Walid som har hand om träningarna på onsdagskvällarna. Han kommer från Daraa, en stad i södra Syrien där handbollen är den största idrotten. Daraa anses också ha varit orten där de protester startade som så småningom ledde fram till det långa syriska inbördeskriget. I somras inledde Assads regim en storoffensiv mot området, den så kallade ”Operation Basalt”, och tog tillbaka staden.
WALID BOR NUMERA i Träslövsläge, jobbar på Arbetsförmedlingen i Kungsbacka och trivs bra med att bo i Varberg.
– Ja, här är väldigt fint, särskilt på sommaren, är hans inte alldeles unika åsikt om den nya hemvistorten.
Vid sidan av planen sitter Mustafa Hossaini, han är lite förkyld för dagen och går på halvfart. Han anses annars av Ulf Hedendahl vara en handbollstalang.
– Jag har varit i Sverige i ett och
ett halvt år. Jag hade aldrig spelat handboll tidigare, men det är inte så svårt, säger Mustafa på knackig svenska.
Mustafa Hossaini är ursprungligen från Afghanistan men har som så många andra kommit via Iran till Sverige.
Bland det 30-tal personer som befinner sig i Sparbankshallen denna kväll skulle man kunna sätta ihop en hyfsad provkarta över de konflikter som präglat Centralasien och Mellanöstern under de senaste decennierna.
Och dessa konflikter har sedan fortplantat sig migrationsvägen in till Sverige, till Varberg och till denna vardagliga onsdagskväll i handbollshallen. Längs vägen har politiska debatter förts, lagar har stiftats, prövats och omprövats, asylansökningar beviljats och avslagits, nya partier har bildats, tusentals nyhetsinslag i hundratals mediekanaler har försökt beskriva skeendet på ett lokalt, regionalt, nationellt eller globalt plan.
– Vi har några enkla regler för verksamheten här. För det första så är vi opolitiska. Vi pratar inte politik här. Vi tar inte ställning. Vi konstaterar att de här människorna finns här och att de behöver någonting att göra, säger Ulf Hedendahl.
– För det andra så ställer vi inga frågor om var någonstans i asylprocessen de befinner sig. Det kan vi inte lägga oss i. Och för det tredje: ta inte med eventuella konflikter in i verksamheten. Det finns folkgrupper i Afghanistan som inte ens kan prata med varandra. Men vi har tydligt sagt att sådana meningsskiljaktigheter ska lämnas utanför..
NU TYCKS I VARJE fall handbollsgruppen på onsdagar vara på väg att växa igen. Förra året bestod den till stora delar av ungdomar från asylboendet på Mäshult. Men så stängdes asylboendet och halva handbollsgruppen försvann.
– Då brukade vi köra en minibuss och en bil fullpackade från Mäshult varje onsdag. Men de ungdomarna flyttades till andra ställen när Mäshult stängde. Spenshult och Vänersborg i första hand, berättar Ulf Hedendahl.
Och för Jebran Shamal är tillvaron en ständig jakt på nya spelare.
– Det är ett stort jobb för mig. Jag måste hela tiden ligga på och tjata för att folk ska komma. Jag vet hur det är, det är väldigt lätt att bli sittande hemma. Jag har själv fått mitt första avslag från Migrationsverket och det är lätt att förlora energin, säger han.