Lo-krav ställer mycket på sin spets
FÖRHANDLINGSTAKTIK. Stefan Löfvens chanser hänger på om han verkligen har den kompromissvilja han påstår, eller om han låter LO dra i kopplet.
LEDARE 17/10. Det kunde börjat bättre för Stefan Löfven. Sonderingsuppdraget är ett tillräckligt prekärt uppdrag, att då behöva lyssna till Norra Bantorgets upprörda röster, är ingen självklarhet.
STEFAN LÖFVEN VILL att samtal ska präglas av lugn och kompromisser. LO tar i detta läge upp att Löfven inte får vika sig om arbetsrätten. Lite klädsamt i sammanhanget tar ändå ordföranden Karl-petter Thorwaldsson upp att det trots allt är Stefan Löfven som bestämmer. Men behöver inte vara satiriskt lagd för att uppfatta det hela som en enda stor charad.
”FRÅN LO HAR vi hela tiden varit tydliga med att det är upp till Stefan Löfven att bestämma vem han vill samarbeta med i en eventuell regering. Det är inte LO:S uppgift att bilda regering.”, så skriver Thorwaldsson på AB Debatt (16/10). Maktfullkomligheten är så närvarande att sossar runt omkring faktiskt måste börja inse allvaret med att ha en medlöpande organisation, som dessutom tror den bestämmer. Minns amerikanska ambassadens beskrivning av Carl Bildt, ”en medelstor hund med en stor hunds attityd”. Styrkeförhållandet mellan S och LO är inte längre samma.
LO:S MEDLEMMAR RÖSTAR knappt ens på S längre, men ändå vill den fackliga organisationen vara med och påverka S framtida regering och politik. Det förutsätter självfallet att inte också Stefan Löfven möter kaklet där det tar stopp, likt Moderaternas Ulf Kristersson gjorde. Upplägget LO ser framför sig är dock ganska hopplöst för sett till Löfvens chanser att ro ihop något inom den tvåveckorsperiod han nu fått tilldelad av talmannen. För i högsta hugg slår nu Karl-petter Thorwaldsson på den största möjliga, mest skramliga trumman, om att Löfven ska hålla händerna borta från arbetsrätten.
ANLEDNINGEN ÄR CENTERNS hållning i frågan. Eftersom det är just Centerpartiets Annie Lööf ihop med Liberalernas Jan Björklund som satte stopp för Ulf Kristerssons regeringsbygge på grund av stödet från SD, finns det också fog för att arbetsrätten kan komma upp i de förestående diskussionerna mellan C och S.
Regeringsbildning för Sveriges bästa. Ja, det återstår att se. Men om LO har tänkt driva kampen för oförändrad arbetsrätt istället för att hålla SD utanför, då blir det också upp till Karlpetter Thorwaldsson att ansvara för detta om de sistnämnda på grund av LO:S ställningstagande skulle släppas fram till makten. Särskilt när Löfven varit ytterst tydlig med att ödmjukhet från och med nu ska vara ett av ledorden för att över huvud taget kunna börja röra sig framåt.
SKULLE STEFAN LÖFVEN låta sig påverkas vore det som att komma till samtalsbordet med ett färdigt koncept. Att den attityden inte håller för en ledare som skall föra några av de mer avgörande förhandlingarna i svensk politiks historia borde vara uppenbart – även för LO. Priset för en oförsonlig attityd från facket kan bli att partiet känner sig nädgat att markera självständighet. Det kan förstås bli början på en mer verklighetsanpassad era, sett till att många fackmedlemmar inte längre är socialdemokrater.