Nedläggningen är oetisk och kontraproduktiv!
FALKENBERG. Det här är viktig information angående en verksamhet som ska läggas ned, nämligen ”Gruppverksamhet barn & tonår”. Den startade 2005 och jag skulle kunna skriva radmeter om mina tankar och erfarenheter efter att ha träffat 250 barn mellan 5-17 år. Dessa radmeter får dock inte plats här.
All forskning visar att gruppverksamheter ofta har en avgörande roll för hur barns liv påverkas. Anledningen är enkel; barnen har möjlighet att sätta ord på, dela tankar och känslor med andra och få kunskap om hur det påverkar dem att leva i kaos. De får möjlighet att bearbeta händelser som är svåra att förstå. Det är nämligen mycket svårt för ett barn att växa upp med en förälder som dricker för mycket, som är fysiskt och psykiskt våldsam eller psykiskt sjuk. Barnen är tvungna att växa upp för fort och axla ett tungt ansvar fast de inte borde det.
BARN SOM VÄXER upp i och lever i en familj med fylla, gräl, våld och förvirring får sår och ärr - både på insidan och utsidan. De enda vittnena till barnens situation blir de som orkar se och stanna kvar. Forskning vet hur viktigt det är för barn att bearbeta upplevelser och händelser eftersom det har en läkande verkan både nu och framåt.
Det är viktigt att barnet ser att det inte är ensamt. Om ett barn förstår att inget av förälderns tillstånd/agerande är barnets fel, faller en stor tyngd av dess axlar. Att barnet sen behöver gå hem till samma situation är naturligtvis grymt och omänskligt, men det är vad samhället anser är gott nog. Men läs noga nu! Den avgörande skillnaden för ett barn kan vara att barnet genom deltagande i Gruppverksamhet har fått kunskap och livsviktiga insikter som bidrar till en god fysisk och psykisk hälsa.
GRUPPVERKSAMHETEN ÄGNAR SIG åt förebyggande åtgärder, man arbetar för barns och ungas möjlighet till en god fysisk och psykisk hälsa. Att lägga ner en sån verksamhet är det mest kontraproduktiva man kan ägna sig åt vad gäller samhällsekonomi och mänskligt lidande, både nu och i framtiden. Tänk om och gör rätt.
Åsa Tingemar