Inga-lill tänker inte låta värken ta över
GRATTIS: 80 ÅR 18 OKTOBER
En nybakad äppelkaka och en kanna vaniljsås står framdukat på bordet i köket på bottenplan i ett lummigt Håsten. Inga-lill menar att hon tycker om att umgås och skämma bort folk.
– Man måste tänka över vad som är viktigt och göra något bra av det, säger hon.
En stor del av sitt liv har hon varit aktiv i missionskyrkan, och att hon sedan många år bor bara några stenkast från Håstenskyrkan i Varberg ser hon som ett stort plus. Håstenskyrkan har alltid haft en aktiv och öppen verksamhet.
– Jag har lagt ner en stor del av min energi där. Jag har haft söndagsskola, miniscouting och arbetat med läxhjälp. Jag älskar barn. Nu när jag är äldre hjälper jag de gamla med olika pensionärsverksamheter. Jag älskar äldre också. Ja, faktiskt alla (skratt).
Trots att Inga-lill tidigt fick problem med artros, benskörhet och svåra smärtor har hon kämpat på. Precis bara något år innan 65-årsdagen fick hon förtidspension. Då hade hon varit heltidsanställd på Varbergs kommuns lönekonor i 26 år.
DET ÄR HENNES tro som har fört henne framåt i livet. Redan som barn hemma i Björkenäs i Blekinge kom Inga-lill i kontakt med missionsförbundet, det var hennes mamma som tog henne dit. Genom kyrkan har Inga-lill kunnat utövat sina stora intressen sång och musik. * Fyller: 80 år 18 oktober * Bor: Varberg * Familj: De tre barnen Mats, Pia och Cristina med familjer, sju barnbarn * Arbete: Arbetade i många år på Varbergs kommuns lönekontor, dessförinnan var hon bland annat på Tingsrätten i Varberg. * Intressen: Umgås med barn och barnbarn, älskar natur och blommor, målar, sjunger, skriver dikter, resor, handarbete, musik och är mycket aktiv i Håstenskyrkan
– Det var mycket körsång i kyrkan. Jag cyklade som barn till mormors ålderdomshem och spelade gitarr och sjöng för de gamla. När jag flyttade till Varberg 1969 började jag i kyrkokören ledd av Erik Mohlin. Man fick provsjunga och godkändes en och en. Han hade hårda krav. Jag var sopran.
DIKTER HAR INGA-LILL Gustafsson skrivit sedan tioårsåldern, och hon har blivit mycket stolt varje gång en sådan har publicerats. Hon plockar fram några böcker med samlade dikter där hon fått medverka. Dessutom har en och annan dikt slunkit in i HN genom åren, och till denna artikel blir det ytterligare en.
På sin uteplats har Inga-lill en liten diktar- och målarstuga som är igenslagen för vintern och fylld med sommarens utemöbler. Ingalill tycker om att måla, helst blommor, och har ett skåp fylld med blomdekorerade flätade korgar och kakfat. I lägenheten hänger rikligt med foton på barn och barnbarn. Inga-lill umgås så mycket hon kan med dem, en av döttrarna bor med familj i Kalifornien, så där blir det mest per telefon.
För att hålla sig i form genomför Inga-lill ett litet träningsprogram tre gånger per dag. Dessutom simmar hon på Skanslidens rehabiliteringscentral och promenerar mycket. Ändå har hon tid att hjälpa de gamla med pensionärsaktivitet på Håstenskyrkan och hon är representant för RPG, Riksförbundet Pensionärsgemenskap, i kommunala handikapprådet och kommunala pensionärsrådet i Varbergs kommun.
Inga-lill som är en känslomänniska blir upprörd när hon tänker på hur en del gamla behandlas.
– Det är fel att spara in på dem som har det svårt, gamla ska behandlas väl, säger hon.
Inga-lill Gustafsson vill inte tänka på krämpor och elände. Hon försöker i stället njuta av livet varje dag. Hennes tro är hennes styrka.
Kalla vindar drar förbi ger mig härlig nostalgi Löven dansar ifrån gren färgnyanser i solens sken Allt går till vila i naturen ibland blommorna och djuren Rönnbären lyser röda tycks i solen lysa Njuter av allt jag ser som höstdagen mej ger
Inga-lill Gustavsson