Viggo Lyng som driver Gits Gård med sin fru ska ha ett stillsamt 75-årsfirande. Sorgen över dotterns död går som ett mörkt stråk.
Viggo Lyng på Gits Gård har klarat sig helskinnat genom många riskfyllda uppdrag runt om i världen. Han kan se tillbaka på ett spännande liv. Men sorgen över dotterns död går som ett mörkt stråk.
Viggo Lyng fyller 75 år. Han jobbar fortfarande med familjeföretaget, en konferensanläggning, och han ser tillbaka på kalaset som hölls när han fyllde 70. Då var dottern Anna i livet och ordnade ett jättekalas.
– Det var mycket trevligt, hon var så duktig och hade ett stort hjärta, säger han och ler vid minnet.
EN ANING AV norsk dialekt anas i talet. Viggo är född och uppvuxen på en liten ö utanför Lofoten. Familjen försörjde sig på fiske och ett enkelt lantbruk, han var enda barnet. Som många andra hemma gick han till sjöss när han slutat grundskolan, den första båten var ett tankfartyg som gick till Sydamerika och Västindien.
– Det var mycket spännande. Kontraktet var på 18 månader och när jag kom hem tog jag en ny hyra.
INNAN LUMPEN JOBBADE Viggo ett halvår på stöperiet på Aftenposten i Oslo. Han smälte ner de blytyper med bokstäver som användes för att trycka text, så att materialet kunde återanvändas.
I det militära utbildade sig sedan Viggo till befäl, efter fem år gick han över till det privata näringslivet, han arbetade med personalfrågor.
– Slutligen började jag som personalchef på Allers förlag i Oslo, jag
var med om att starta den norska varianten av SE och Hör 1978.
När han var på resa i Grekland 1982 träffade han Git. Git som i Gits Gård.
– Vi fick vår dotter Anna 1984. Vi bodde i Oslo och därefter i Dröbak. När Anna var fyra år flyttade vi till en gård i Seglora i Sverige som Git ägde. I Norge var det mycket svårt att få barnomsorg och Git ville att Anna skulle gå på en riktig förskola.
VIGGO SLUTADE PÅ Allers förlag och startade en resebyrå som hyrde ut segelbåtar i Grekland, forna Jugoslavien, Turkiet och Västindien. Därefter var det andra projekt i världen. Vid slutfasen i Jugoslaviska kriget arbetade han i det oroliga Sarajevo i Bosnien och Hercegovina med att uppföra bostäder.
– Det var mycket hat mellan befolkningsgrupperna. Första gången vi körde in i stan fick vi göra det med släckta strålkastare. Det sköts överallt. Vi bodde på Hotel Hilton som var sönderskjutet. Det var hål efter gevärskulor överallt.
Därefter blev det Saudiarabien. Viggos företag ingick i ett jätteprojekt i Pakistan som Saudiarabien finansierade.
– Det var i stort sett en hel stad som skulle byggas upp för pakistanska flyktingar från Bangladesh. 54000 bostäder, skolor, moskéer och shoppingcenter. Jag höll på med projektet i tre år. Men 1993 blev Benazir Bhutto premiärminister i Pakistan och då avblåste Saudiarabien projektet på en dag. En kvinna kunde saudierna inte tänka sig att samarbeta med.
Sedan arbetade Viggo med projekt i Ryssland, vilket var allt annat än ofarligt. Det var på den tiden oligarkerna styrde allt.
TILL SLUT SA Git ifrån. Hon ville att hennes man skulle vara hemma och Viggo var själv trött på affärslivet utomlands. 2000 köpte de gården som de genom åren har rustat upp, moderniserat och byggt ut till en riktig konferensanläggning.
– Jag tänkte att det skulle vara tryggt och gott att bo i lugna Falkenberg. Tillsammans byggde vi upp verksamheten, Git, jag och vår dotter Anna.
5 oktober 2016 hittades Anna liggandes död på gården.
– Det har inte blivit som vi tänkt, allt har blivit meningslöst.
VIGGO OCH GIT är övertygade om att hon blev mördad medan poliserna menar att det var en olyckshändelse. Git och Viggo för en kamp för att det ska göras en ny bättre utredning.
– Vi har fått ett stort stöd av många och polisen har blivit hårt kritiserad. Vi vill att sanningen kommer fram till slut.