Dagar som ger hjärtat lättare slag
Ibland tror jag att ordet ljuvligt uppfanns mitt i en brittsommar. En sån där dag med lågt liggande sol, en svag men ändå tillräckligt stark vind som får lönnlöven att dansa ner från träden i ett färgfyrverkeri medan solen värmer som under en vårdag i maj.
Det är något med det sköra och ömtåliga i det hela, dagar som de här kan försvinna så fort, som oktoberrosor som doftar ena dagen och fryser bort nästa. Det är som att hjärtat värms upp extra, och nog slår lättare slag, och plötsligt sitter man där och tänker:
”Åh Gud! Så ljuvligt!”
ENLIGT FOLKTRON, SÅ blir det sommar mitt i hösten, just i oktober. Brittsommaren.
Ibland tror jag nästan det är just den där folktron, som styr högtrycken, får luftströmmarna att ändra bana och strömmar upp sommar till oss, just när vi trodde den var förlorad ända nästa år. Vi tror på sommaren, och då kommer den.
Jag och Darling åker på utflykt till havet. Vi packar med kaffe och bullar och går vid andlöst vackert gröna ängar som möter soldisblått hav.
”Hjärtat slår lättare slag av kärlek, tror jag. Och hjärtat slår så mjukt och fint av en brittsommar.”
Kanske hade vi egentligen planer på annat den dagen, men vi liksom hamnar där, och vilar mot en klippa i sommarvarm höstsol och blundar oss in i en helt annan värld. Den där ljuvliga världen. Den vilsamma världen. Där allt sätts lite på paus och vi är någon helt annanstans.
SOMMARVARM HÖSTSOL OCH vågor som kluckar mot klippor är så vilsamt. Vi somnar där, i brittsommaren. Med ena örat mot vågornas ljud, det andra mot något inre. Något som får den inre klockan att ställas om. Uppdateras.
Sen vaknar vi till, och pratar om än det ena och det andra. Undrar över världen och tänker på det där digitala utanförskapet de pratade om på tv:n häromdagen.
Det som händer de som inte köper smarta telefoner, inte uppdaterar sig, de som stänger av istället för att sätta på.
”Jag tror de har fel”, säger jag. ”Jag tror inte det handlar om ett digitalt utanförskap. Man får ett analogt innanförskap istället, när man inte ständigt uppdaterar. Eller, man blir helt enkelt mer social, mer gemensam, utan sin mobil.”
VI VILAR VIDARE, mellan tankarna, och vi har stängt av våra mobiler där vi vilar vid havet. Vi är analogt inuti istället.
Timmarna går, och solen vandrar stilla mot horisonten, och det är alldeles, alldeles ljuvligt. Ordet ljuv, kan man hitta spår av ända från urindoeuropeiskan. Och då betydde det ordet kärlek. Hjärtat slår lättare slag av kärlek, tror jag. Och hjärtat slår så mjukt och fint av en brittsommar. Man minns sommaren, mitt i hösten, och får kraft att möta vintern. Inte så konstigt att folktron skapade brittsommaren. För vi behöver mer av det som är ljuvligt i livet.