Nya Lisbeth Salander: ”Hon är ett budskap”
FILM: FORTSÄTTNING PÅ MILLENNIUM MED NYA SKÅDESPELARE
– Lisbeth är någon som helt går emot det här med att jobba på att se bra ut. Hon är någon som många tycker det är svårt att försöka närma sig. Samtidigt är hon någon som man tycker om. Hon är briljant, säger Claire Foy.
DE SENASTE ÅREN har hennes liv förändrats totalt. Rollen som drottning Elizabeth II i Netflix-serien The crown gjorde henne känd över hela världen. Detta har nu i sin tur fört med sig inte bara rollen som Salander i The girl in the spider’s web utan även den kvinnliga huvudrollen i Damien Chazelles också Sverigeaktuella (och Oscarshajpade) First man.
– Jag vill alltid göra det som är annorlunda från det jag gjort tidigare. * Thriller baserad på David Lagercrantz roman Det som inte dödar oss (som är en fortsättning på Stieg Larssons Millennium-serie). Får svensk biopremiär den 26 oktober. * Fede Álvarez (Evil dead) regisserar och Claire Foy spelar huvudrollen som Lisbeth Salander. I övriga roller syns bland annat Sverrir Gudnason, Lakeith Stanfield, Sylvia Hoeks, Stephen Merchant och Claes Bang (The square). * De första Salander-filmerna kom 2009: Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes hade Noomi Rapace i huvudrollen. 2011 gjordes Hollywoodfilmatiseringen The girl with the dragon tattoo av David Fincher, med Rooney Mara i rollen som Lisbeth Salander. Jag vill lära mig, jag vill förstå. Och det gör jag genom att hela tiden försöka gå nya vägar. Det är riskabelt, javisst, och det kräver mera ansvar, och det finns mer att förlora. Jag har väldigt lätt för att bli uttråkad och jag vill inte utsätta mig för det.
ATT GÅ I Rapaces och Maras fotspår är inget hon tänker på.
– Jag såg de filmerna när de kom, som ett fan. Men jag kan inte tänka på det. Jag är inte lik dem. Och jag har gjort många roller som andra har gjort före mig tidigare, så jag kan bara vara mig själv.
Hon gör en kort paus och säger med ett skratt:
– Samtidigt spelar jag ju någon som alla känner till och som alla har en uppfattning om. Jag är redan dömd. Det finns säkert många som tycker ”hon kan inte spela den där rollfiguren”. Men om bara en person gillar mig, är jag nöjd.
LISBETH SALANDER ÄR som bekant en kvinna med många tatueringar – bland annat draken över hela ryggen – och inspelningen har fått Foy att fundera på att låta tatuera sig på riktigt.
– Jag har tänkt på det. Men mina vänner som är tatuerade har tatueringar som är meningsfulla för dem, som betyder någonting. Om jag gör det, så måste jag också känna att det betyder något. Jag tror jag kommer att göra det. Visst, det betyder längre tid i sminket, men det är coolt.
I den nya filmen slåss Salander mot brottslingar som har med hennes eget förflutna att göra (Mikael Persbrandt dyker upp som hennes pappa i en tillbakablick). Viktigt för Foy är att Salander slåss mot män som hatar kvinnor.
– Men vi ska inte tro att det är en seger och ropa ”halleluja”. Vi måste fortsätta framåt. Jag är en kvinna, Lisbeth är en kvinna, det i sig är ett budskap. Lisbeth är ett budskap. Hon identifierar sig inte med någon. Hon tycker att alla i maktposition är skit. Alla har svikit henne. Hennes sexualitet baseras på vad hon känner för och vill. Hon är lesbisk men har ibland sex med män, säger Foy och fortsätter:
– Hon är en sann individualist. De kallar henne för vigilant, det tycker jag är fel, det är ett missförstånd. Hon är ett exempel på hur en vidrig barndom gjort henne till någon som står utanför samhället, hon lever efter sina egna regler och gör det hon vill. Hon blir upprörd över orättvisor, speciellt mot kvinnor, och hon vill skada männen i deras maskulinitet.
Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist lever vidare. Först Noomi Rapace och Michael Nyqvist – sedan Rooney Mara och Daniel Craig. Nu är det Claire Foy och Sverrir Gudnason som spelar den brottsbekämpande duon i bioaktuella The girl in the spider’s web.
SVERRIR GUDNASON VAR god vän med Michael Nyqvist och har självfallet sett Daniel Craig – liksom Foy säger han att han inte kan titta bakåt, att han måste göra sin egen Blomkvist.
– Det var precis som att spela Björn Borg, det var inte den riktige Borg, det var någon sorts Sverrir Borg, säger han.
– Liksom Salander är Blomkvist någon som vill rätta till det som har blivit fel. Jag kan relatera till det, en känsla av att göra rätt. Han vill gräva djupare, han vill finna sanningen. Och det känner jag igen. Utmaningen i skådespeleri är att göra det rätt, att skapa liv.
Filmen har biopremiär i morgon.