Per Gessle stannade till på hemmaplan med sin turné
MUSIK: PER GESSLE GRÄVDE DJUPT I SIN LÅTSKATT Per Gessle’s Roxette är ute på turné och naturligtvis stannade bandet upp i Halmstad. På lördagen bjöds det på massor av Roxette-hits på arenan.
Förra gången jag såg Per Gessle var han på Brottet, en varm augustikväll 2017 – den typen av magiskt väder som han ofta lovsjunger i sina texter.
Den här oktoberkvällen är det absolut tvärtom. Det är den första riktigt kalla höstdagen och blåsten är skoningslös.
Men det finns botemedel och ett av dem är Nano, mannen som är först ut på scen. Hans varma, mäktiga röst fyller arenan och publikens gensvar är förstås allra störst vid hans mello-hit ”Hold on”. Men även den nyblivne Oskarströmsbons övriga sånger lovar gott, framför allt hans kommande singel ”Love is the reason” som han denna kväll framför offentligt för första gången.
DÅ ÄR ”THE LOOK” betydligt mer bekant för alla på den välfyllda arenan, och med denna allsångsframkallande slagdänga sparkar Per Gessle’s Roxette i gång sin hitparad.
Hemmasonen har lovat att även ta med flera okända sånger och att klä om några av ”kändisarna”, och det löftet håller han – med hjälp av sitt suveräna band (samma som förra sommaren).
De nya musikerna gav låtarna mera liv och nyanser på Brottet, och så är det även på arenan. Redan som tredje nummer skapar Malin-my Walls fiol och Ola Gustafssons pedal-steel en lätt country-svävande stämning kring ”Crash! Boom! Bang!”. Det är en av konsertens tidiga höjdpunkter som får en extra guldkant när Per Gessle berättar att titeln kommer från Elvis-låten ”Jailhouse rock” (naturligtvis, det borde jag ha fattat för länge sedan).
En annan skimrande ballad är ”I’m glad you called”, som jag knappast har hört förut, och den allra senaste Gessle-hiten: ”Small town talk” där Nick Lowe – som sjunger låten på skivan – i kväll ersätts som duettpartner av bandets gitarrist Christoffer Lundquist.
DET LÅTER HUR BRA som helst, och det gäller även Helena Josefssons sång i klassiska Marie Fredriksson-nummer. Hon är säker i både lågmälda pärlor som ”It must have been love”, och ösiga dans- och handklappslåtar.
Det blir rätt många sådana, där Per Gessle korta stunder hoppar runt på ett ben. Han bjuder bland annat på ”Dressed for success”, ”How do you do”, ”Dangerous”, ”Doesn’t make sense” – med ett underbart brutalt solo av Christoffer Lundquist – och ”She’s got nothing on (but the radio)” med sin suggestiva refräng.
Ibland försvinner sången i larmet och jag hade gärna sluppit långa, överdrivet muskulösa slut på några låtar – men annars finns det inte mycket att klaga på.
DE FLESTA PÅ ARENAN torde vara nöjda, även om bandet givetvis inte kan uppfylla alla önskemål som ropas ut i publikhavet, mellan sångerna. Men – halleluja! – som första extranummer kommer min egen favorit: ”Queen of rain”. Helena Josefsson gör en briljant tolkning av den vackraste melodin som någonsin växt fram mellan Per Gessles gitarrsträngar. Där efter blir det ”Joyride”, ballonger att leka med för publiken, ”Listen to your heart” och utkastade plektrum som final på detta kalas i halloweentider, Det blir lite bus. Men mycket godis.
”Det låter hur bra som helst, och det gäller även Helena Josefssons sång i klassiska Marie Fredriksson-nummer.”