Malin startar stödgrupp för föräldrar
FALKENBERG: ”JAG HAR TROTT ATT JAG HAR HÅLLIT PÅ ATT BLI GALEN”
2016 hittades hennes son Robin död i ett skogsdike i Ullared. Malin Leskoviku säger att sorgen och ovetskapen om vad som egentligen hände den där dagen i april tidvis har varit nära att göra henne galen. Nu är hon en av två personer som startat en samtalsgrupp i Halland för föräldrar som förlorat barn.
Måndagen den 18 april 2016. Två poliser och en präst knackar på Malin Leskovikus dörr. Hennes son Robin har efter intensivt sökande hittats död, liggandes på rygg i ett knappt vattenfyllt dike i skogen i Ullared. Malin beskriver det som att hela hennes värld föll samman på en sekund.
– Under det där dygnet, från att han anmäldes som försvunnen till att han hittades, hade jag bara suttit och andats mig igenom panik och skräck. Det kändes som att en bit av mig dog när vi fick veta.
Det har gått två och ett halvt år sedan Malin fick det där ofattbara beskedet om sin äldste sons död. Hon säger att det känns som i går hon sa hejdå till en levnadsglad 25-åring som skulle träffa några kompisar i Ullared. Samtidigt känns det som en hel evighet sedan.
Robin gick ut genom dörren, vinkade – och kom aldrig hem igen.
– Precis när det hände sa folk att det första året skulle vara ett helvete, men att det andra skulle bli ännu värre, för då skulle jag förstå att han var borta på riktigt. Och precis så har det varit.
VI TRÄFFAR MALIN Leskoviku hemma i radhuset i Falkenberg. Hon sitter i sin soffa och berättar om det hemska hon varit med om, det som är varje förälders största skräck. Hon fick Robin tidigt i livet, och de två stod varandra väldigt nära. Hon säger att han var världens finaste människa.
– Det tycker såklart varje förälder om sitt barn. Men han var en känslomänniska precis som jag är, och vi kunde verkligen prata om allt.
Fallet Robin har fått stor medial uppmärksamhet och Malin har öppet kritiserat polisens arbete. Kritiken har främst handlat om att polisen alltför snabbt avskrev fallet som en olyckshändelse, och att platsen Robin hittades på inte behandlades som en möjlig brottsplats. Ingen brottsplatsundersökning gjordes, ingen rättsläkare kom dit.
Förundersökningen lades ner snabbt, men öppnades igen efter att fallet uppmärksammats i Veckans Brott. Även den andra utredningen lades ner i somras. Enligt polisen hade inget nytt framkommit som tydde på att ett brott orsakat Robins död, även om utredarna höll med om att man brustit i de första åtgärderna. Den officiella dödsorsaken är drunkning ihop med nedkylning, men omständigheterna är och förblir oklara.
– Det känns som att jag har fråntagits rätten att få veta vad som hände med mitt barn. Polisen borde ha gjort sitt jobb.
JUST DEN DÄR ovetskapen tycker Malin är extremt svår att hantera, även om hon har börjat acceptera att hon aldrig kommer att få veta.
– Ena stunden tänker jag att det var en olycka, att han kanske hamnade i akut psykisk kris och frös ihjäl därute. Sen tänker jag att det absolut inte kan ha varit så. Det blir som att hjärnan låser sig.
Tillsammans med ytterligare en person, Gerd Pontén, har Malin nu startat en lokal samtalsgrupp för föräldrar som förlorat barn. Tanken är att träffar ska arrangeras ungefär en gång i månaden. Mötena hålls i Falkenberg, men alla är välkomna. Inte minst människor från södra Halland, där en motsvarande grupp för tillfället är vilande.
– Jag har verkligen trott att jag har hållit på att bli galen i perioder. Men då har föräldrar som gått igenom liknande saker kunnat bekräfta att de känt likadant, och det har hjälpt mig. Det går inte att förstå hur det känns att förlora ett barn förrän du gör det.
STRAX INNAN ROBIN gick bort hade han precis kommit hem från Australien, där han bott i ett par år. Malin säger att han var full av livskraft och glädje. I sitt 25-åriga liv hade han mått dåligt i perioder, och provat på droger.
– Men nu hade han slutat, och han ville ut och föreläsa för ungdomar om farorna med narkotika. Han ville så mycket, var så full av