Eliasson berättar om sin fotbollsvardag.
Kortspel på flygplatsen i Umeå. ”Bara” en ledig dag i veckan tillsammans med pojkvännen. Upp tidiga mornar för match i Norrland. Hemma sent. I en fotbollsvärld där man på sin höjd går plus minus noll ekonomiskt. Böljan Falkenbergs Sofia Eliasson ger oss en inblick i hur vardagen ser ut som spelare i Elitettan.
”IK Uppsala borta. Premiär och första laget vi möter. Det är nästan ett helt nytt lag än det vi hade förra året och för många är det nytt med resa och hotellövernattning. Jag har inte varit med om det innan. Det blev en chockstart för de var riktigt duktiga (5-0). Vi kom fram sent på kvällen. Det var bara att ta in väskan och gå och lägga sig. Match redan klockan ett på lördag. Jag delade rum med Linn (Albrektsson). Jag tyckte jag vaknade tidigt lite efter sju. Då hade Linn redan suttit ett bra tag nere vid frukosten och väntat. Alla i laget kom dit och Linn gick med den sista därifrån. Hon berättade att hon brukar göra så. Hon gillar att ta god tid på sig, och då får hon dessutom träffa alla.”
”Match mot Asarum. Även den här matchen börjar jag på avbytarbänken. Det är inte den längsta matchen vi åker till i år, men jag var inte hemma förrän vid halv fyra på natten. Jag får köra Ina (Jasmine Strandberg) hem till Kungsäter. När det är 20-30 minuter kvar av matchen blir hon sparkad på handen. Hon kastar plötsligt ut bollen över sidlinjen. Ingen fattar varför. Kylspray på och hon fortsätter. I bussen hem, ungefär när vi har två timmar kvar kommer Ena Mujdzic och Ebba Nilsson fram till mig som var lite åksjuk: - Ska du till akuten med Ina?
Hon har verkligen ont, men det är inte så att hon sitter och gråter. Jag bor vid Varberg nord och ringer min sambo. Jag säger: - Jag kommer inte hem. Vi åker till akuten med Ina.
Alexander hade bakat muffins, och jag frågar om han inte kan komma till akuten så vi kunde få lite fika. Dagens hjälte.
Efter röntgen kommer läkaren in. Vi hade skojar lite med honom efter att han gått till chipsautomaten. Han säger att han måste ha energi. Klockan är ett på natten. Läkaren säger, utan att ha kollat på bilderna, att oftast är det ganska bra om det är en spark och att man inte landat på handen. Sen kommer han in igen med besked: - Du har brutit ett ben i handen. Det blir gips.
INA BLEV HELT tyst. Jag frågade läkaren om han skojade, efter att han hade kommit dit första gången och pratat trodde vi inte att det var illa.
Ina blir jätteledsen. Det är ju i början av säsongen och svårt att ta in. Allihop lägger sådan tid på fotbollen och man vill vara med och hjälpa laget. Det är bara att stötta. - Du kommer tillbaka och måste bli bra. Handen ska du ju ha hela livet, säger jag till Ina.”
”Vem ska stå i mål nu? Mariam (Zein) tränade med oss innan, men har fått max två års målvaktsträning. Hon är ung och det är svårt att veta hur hon ska agera. Hon kan ha en dålig dag som alla andra, men hon är riktigt grym och gör en riktigt bra match mot Kvarnsveden”
”Första matchen från start. Derby mot Kungsbacka och vi leder tills det är ungefär tio minuter kvar. Det är så nära men jag tror det har suttit sig mycket i huvudet under hela säsongen. Spelar cirka 85 minuter. Jag har ju börjat matcherna på bänken, men oavsett det så känner man sig delaktig i laget. Oavsett om vi startar eller sitter på bänken lägger vi ner samma tid på fotbollen. Vi tränar fyra dagar i veckan plus match detta för vi älskar sporten och är beredda att lägga den tiden. Matchen gick samtidigt som herrarnas derby (FFFBOIS). För oss var 1-1 mot Kungsbacka stort, men efteråt kunde jag inte hitta någonting om våran match. Det var bara om herrarna. Man får göra en sökning efter Böljan på hn.se för att hitta någonting om matchen. Det gjorde mig irriterad, det är tråkigt när det inte uppmärksammas lika mycket som herrarna. Det är ändå näst högsta serien och vi lägger ner en massa tid. Vi gör det på vår fritid och för att det är kul. Det gör killarna också, men de har bättre förutsättningar”.
”Lagaktivitet på Falkenbergs IP. Tobbe (Barin), Lars Johansson och hans fru Diana kör samarbetsövningar med oss. En övning går ut på att vi sitter fast med ihopknutna fötter och ska springa runt och hämta pinnar på kortast tid. Vi får lite tid innan varje övning för att fundera ut vad som är smartast strategi. Vi får också stå på en filt, sen gällde det att vända på den utan att trampa utanför, då blev det tillägg. På hinderbanan vinner mitt lag med Johanna Svensson, Matilda Johansson och Elsa Larzon. I slutet skulle man lägga ett pussel och innan Elsa hinner lägga den sista biten börjar vi andra springa mot målgången.”
”Kaoset Assi borta. Matilda Johansson är avstängd. Linda Johansson är på semester. Ida (Lindqvist), Isabelle (Presljic), Emma (Hansson), Maja (Björn) är skadade/sjuka. Åker upp med tretton spelare. Vi kommer fram till flygplatsen i Luleå. Innan kvällsmaten går vi en runda och det slutar med en vandringstur i skogen som ”Joffe” (Jonson) ledde.
Det är fullt på hotellet när vi kom dit, men vi får förslaget
att vara fyra i varje rum istället för två. Johanna Svensson går plötsligt iväg från matbordet. Sedan ser vi henne i receptionen. Hon ropar: ”Kom inte hit jag har spytt!” Johanna ser vi inte mer. Men vi får höra att hon får ett konferensrum utan tv och att de burit in en säng. På morgonen innan fick vi veta att hon inte kunde vara med och spela, men kom och önska oss lycka till innan vi åkte. Elsa fick hoppa in på vänsterbacken i en nästan ny backlinje. Vi har bara Kujtime (Kurbogaj) på bänken, sen skadar sig Ena (Mujdzic) på uppvärmningen, i en av de sista övningarna. Hon har precis kommit tillbaka efter skada, men kunde spela i alla fall. Jag vet inte om vi tar fel på klockan men det blir jättestressigt ut till matchen. När domaren blåser i pipan därute för att vi ska ställa upp oss är det några som är kvar på toaletten! Det var det värsta jag varit med om.
MAN ÄR PÅ allmänt dåligt humör men skärper till sig. Fem minuter in på matchen får Ebba (Nilsson), som haft problem med en hjärnskakning, just en smäll mot huvudet, men även hon får bita ihop. Det var det värt och vi fick med oss poäng, spelar 0-0. Efteråt vet vi inte hur det är med Johanna. Vi läser HN på nätet där det står att det var osäkert om hon skulle kunna flyga med hem.
Detta var också Sanna Nilssons första flygmatch med laget. Hon är tydligen en duktig frisör och tar på sig att klippa (Vilma) Rydell på kvällen. Rydell har långt hår så jag vet inte varför hon blir nojjig. Det blev jättebra. - Du kan vara looogn, säger Sanna. Hon har inte klippt någon efter det men hon kanske öppnar frisörsalongen inför årsfesten.
Jag pluggar heltid (grundskollärare) försöker träna på morgonen innan skolan. Sedan hem, äta och sen till träning. Fotbollen är prio ett för mig, men skolan är också viktig. Jag försöker ta med böckerna på bussen eller flyget, men jag blir åksjuk, samtidigt när man är borta vill man vara med laget. Det kan kännas jobbigt om man kommer hem sent en lördag. Men man har ändå en dag emellan innan vardagen börjar igen.”
”Sundsvall borta. 0-5. Man vet att vi åker ur. Men det känns som att man inte deppar för att vi ligger sist. Efter de tre första matcherna har jag inte kollat på tabellen alls. Jag vill bara spela och man kör liksom. Samtidigt pratar alla om tabellen, så man blir påmind om det. Det har varit svårt med andra halvlek för oss, det är där vi tappar lite.”
”TOBBE (WESTERHULT) VÅR målvaktstränare och ”Joffe” tar med oss till deras jobb på brandstationen. Vi är där och får göra olika övningar. Vi gör den en gång. Brandmännen brukar göra den tre, och tyngre. Tobbe tycker vi sköter oss bra. Vi får även göra hjärt- och lungräddning och bli upphissade i brandbilsliften. Jag är lite höjdrädd, men det är inte så högt som jag trodde. Alla testar utom Lars, han säger blankt nej”
”Vi har Tvååker kvar om en plats i Svenska cupen. Sen blir det bara träning två gånger i veckan och mer fritid än man är van vid. Onsdagar har varit ledig dag i veckan, vilket varit en ”helig dag” då man kan hitta på någonting annat efter skola eller jobb.”
”Division 1, jag har inte tänkt så mycket på det. Jag kommer fortsätta spela, men jag har ingen aning om jag ska vara kvar eller inte. Får man spela högre upp vore det riktigt häftigt. Pluggar man så kan man alltid röra på sig. Sen vet jag inte om jag är på den nivån så att det händer. I början av säsongen pluggade jag och jobbade på helger. Då fanns det inte mycket tid till annat, och hade man match var man tvungen att ta ledig från jobbet eller jobba igen det. De som tagit ledigt får ersättning för jobbtid, resa och hotell. Man tjänar inget på fotbollen, utan man går plus minus noll. Hade jag spelat i superettan hade jag i alla fall inte behövt fundera på om jag ska jobba helg eller inte.”