Brått på bostadsfronten
Bostadsmarknaden är en av de jobbiga frågorna som över tid blivit till ett hoptrasslat nystan av låsningar där man inte vet var man ska börja dra för att reda ut röran. Bostadsfrågan är så komplex och problematisk i Sverige för att den har byggts upp under lång tid över flera olika politikområden. Ett amorteringskrav här för att minska den totala skuldsättningen i ekonomin, en reglering där för att tillfredsställa åsikter från lobbyorganisationer, en hyresreglering där som ett led i socialpolitiken. Dessa olika lagar kan var och en för sig mycket väl vara välmenande och genomtänkta, men när ingen haft helhetsperspektivet på hela området ”bostäder” utan bara klistra dem på varandra blir slutresultatet ett riktigt haveri.
ARBETSGIVARORGANISATIONEN SVERIGE BYGGINDUSTRIER släppte i förra vecka sin konjunkturrapport om bostadsbyggandet, och Stockholms Handelskammare har nyligen gjort en undersökning om det nya amorteringskravet. De båda målar upp en dyster bild av en bostadsmarknad som blir allt svårare för människor att komma in på.
2019 KOMMER 21 500 färre bostäder byggas sedan konjunkturtoppen 2017. Undersökningen från Handelskammaren visade att var tredje person har en anhörig som påverkats negativt av de nya amorteringskraven. Allt färre får köpa sin första bostad, samtidigt är köerna till hyresrätter omöjligt långa på grund av hyresregleringen. Samtaget gör det att grupper som nyinflyttade och unga, även med relativt god ekonomi, inte kan få en egen bostad eller ett förstahandskontrakt. De förvisas till att hyra i andra hand, en marknad som i bästa hand är överprisat och underdimensionerad, i värsta fall rent kriminell och full med utpressning och ockerhyror. Inte heller har Sverige några särskilda stöd till exempelvis unga för det första köpet, så som är fallet i många andra europeiska länder.
Nu när konjunkturen vänt neråt, mycket på grund av att de enda bostäder som kan byggas med dagens regleringar blir för dyra med de nya finansieringsreglerna, riskerar vi en rad jobbiga konsekvenser. Det är fortfarande bostadsbrist i den absoluta majoriteten av Sveriges kommuner så frågan är definitivt inte ett storstadsfenomen. Bristen på boende påverkar hela samhällets konjunktur då människor inte kan flytta till nya jobb för att de inte hittar någonstans att bo, för att byggsektorn påverkar även en rad andra företag och för att privatpersoners förmögenhet påverkas av förändrade priser.
Nu är ju tyvärr inte ett särskilt gynnsamt klimat för några former av politiska förhandlingar eller politiskt arbete överhuvudtaget, men förr eller senare måste en bred grupp från en majoritet av partierna samlas och ta tag i saken. För alla kommer behöva vara med på tåget och alla kommer behöva kompromissa. Men det börjar bli riktigt bråttom nu.