Poesi som stannar och känslor som inte hittar hem

Jag har en tjock gammal pocket med Gunnar Ekelöfs samlade dikter, den inhandlades 1984 och har sedan dess följt mig. Den är både vattenskadad, tummad och skriven i. Nu i efterhand ångrar jag lite det burdusa handhavandet, men jag kan också se med ömhet på den person som ville att det skulle synas att hon var en sådan som läste Ekelöf överallt och med emfas.

EN DIKT SOM nästan faller upp av sig själv är Elegi ur ”Om hösten” från 1951. Det bär mig emot att spika fast vad dikten skulle handla om (det verkar så pretentiöst) men mycket, mycket kort kan sägas att den till viss del, ja ”handlar om”, känslor som är oanvända, som aldrig når sin adressat.

Tillfällen som gick oss förbi. Att livets rikedom av möjligheter förblivit outnyttjade och den sorg, förtvivlan som detta föder. ”Och att dom varit hemlösa” lyder en av diktens sista meningar.

JAG HAR OFTA funderat i dessa banor, både livet och litteraturen aktualiserar ju frågor om förluster, ensamhet; oändliga varianter av obesvarad kärlek. Kvar som restprodukter, eller som fint inslagna presenter som mottagaren inte vill ta emot, blir just hemlösa känslor.

Den finlandssvenska poeten Tua Forsström har jag läst och läst om under flera år. Hennes mycket formsäkra och melodiska dikter utspelar sig i vardagliga miljöer: stationshus, Mannerheimvägen, skogen, sjön.

”Både livet och litteraturen aktualiserar ju frågor om förluster, ensamhet; oändliga varianter av obesvarad kärlek.”

Vi träffar Sirkka, Vanessa och de gamla sjökaptenerna, också skalbaggen i Bratislava och fåren (som liknar fårens stjärnbild).

Hon skriver om oro och saknad. Frågan kan sammanfattas mycket kort: Hur acceptera livet?

HENNES SENASTE BOK ”Anteckningar” rör sig om förlusten av

ett barn. Det snöar på den lilla hästen som drar släden genom snön och kärleken är sorgens andra sida Någon borde hålla sin hand över alltsammans

Forsströms medverkan under Bokmässan i Göteborg nyligen var givna programpunkter att besöka. Vad gör man med kärleken som blev hemlös? Så löd underrubriken till ett estradsamtal som jag bevistade.

Tua Forsström verkar vara en anspråkslös person som hellre skriver lågmälda dikter än proklamerar på plakat. Hon föreslår mer än fastslår.

FRÅN SAMTALET I den larmande mässmiljön fick jag med mig flera meningar att bära hem, frakta nära hjärtat. Sätt kärleken i omlopp! Är kärleken hemlös så ge den nya hem.

I alla hennes diktsamlingar finns kaos och avgrunder parade med tröst och en vänlig värme. Tag och läs! Och jag har sparat det bästa till sist: Tua Forsström kommer till Stadsbiblioteket i Halmstad lördag den 24 november.