Fem frågor till Carl-johan Vallgren
Artisten och författaren från Skogstorp gör en miniturné med Midnattskapellet och gästar Falkhallen på fredag.
* Hur repar ni med tanke på ditt konsertuppehåll 2012–2017? – Vi har repat ganska mycket och eftersom vi är en större orkester behöver vi annorlunda arrangemang.
* Är det en tillfällig comeback? – Ja, det kan dröja länge innan jag ställer mig på en scen. Jag väntar nog tills jag har spelat in nytt material och jag har en hel del böcker kvar att skriva. Det här blir ju mer av en ”best of”-konsert.
* Känns det fortfarande speciellt att uppträda i din barndomsstad? – Ja, mina föräldrar bor ju kvar och jag har en hel drös kompisar som dyker upp och som jag säkert kommer att gå ut och svina med efteråt, på stadens krogar. Jag saknar Falkenberg mer och mer, till och med de salta stormvindarna.
* Vad ger mötet med publiken dig? – Som författare skickar man ut flaskpost, men på en konsert får du respons direkt. En konsert lever på den gemensamma stämningen och energin som uppstår mellan publiken och orkestern. Förr hade jag större behov av att komma ut ur författarens eremitgrotta.
* Tänker du i vanlig ordning berätta skrönor om musikerna (Tomas Hallonsten, Calle Ekerstam, Martin Tronsson, Peter Bergkvist, Charlotte Berg och Kerstin Ryhed Lundin)? – Jag tar mellansnacket på stort allvar. Det blir både nytt och gammalt.
* Blir det en tredje Katz-thriller? – Det projektet får vila. Det måste finnas lust när jag skriver och jag tyckte att det var tråkigt att skriva om samma person igen.
* Någon filmatisering på gång? – Det engelska bolaget som köpte rättigheterna till ”Den vidunderliga kärlekens historia” gick i konkurs och manuset som finns på ”Kunzelmann & Kunzelmann” kostar nog 70–80 miljoner att filma. Men jag skriver på en tv-serie ihop med Måns Herngren och Jesper Harrie.