Brott med rötter i det förflutna
HALMSTAD: ANDERS DE LA MOTTE KOMMER TILL EN KVÄLL FÖR BOKEN
Han gräver där han en gång stod. Anders de la Mottes deckare utspelas i norra Skåne, i skuggan av Hallandsås där författaren själv växte upp. Det senaste återbesöket gör han i ”Vintereld”.
Ja, man kan nästan säga att Anders de la Motte befinner sig på hemmaplan när han en kylig höstkväll besöker Laholm, för att prata om sitt författarskap på stans bokhandel.
Han har sina rötter blott några mil härifrån, på andra sidan den mäktiga Hallandsås – närmare bestämt på en bondgård utanför Billesholm, i Bjuvs kommun.
Det är också där i närheten som Vintersjön ligger, navet i hans senaste bok ”Vintereld”.
– Det finns två sjöar i samma trakt i verkligheten, men de har andra namn. Jag döper om orter och andra platser i mina böcker, säger Anders de la Motte när vi har bänkat oss på Laholms stadshotell, en timme innan han ska vara på bokhandeln.
ANDERS, SOM NUMERA bor i Lomma, ska främst prata om ”Vintereld”, en berättelse som tar sitt avstamp i en brand 1987 i en stugby vid Vintersjön. Ett gäng tonåringar har ordnat en fest, det börjar brinna och en flicka dör i lågorna.
Trettio år senare avlider innehavaren till stugbyn – under mystiska omständigheter – och hennes brorsdotter Laura ärver anläggningen. Hon var en av tonåringarna vid branden och när hon dyker upp igen på platsen börjar det hända saker. Nya bränder anläggs och motsättningar blottas, såväl personliga som ekonomiska.
– Jag vet hur det är att växa upp på en liten ort, du är alltid präglad av ditt släktskap, Två familjer kan ha bott grannar i fyra generationer och varit ovänner i tre, och bråket handlar ofta om mark.
– I ”Vintereld” är det stugbyn som står i fokus. Några vill göra om platsen till ett paradis för rika, andra vill att kommunen ska få bygga radhus där, säger Anders.
BOKEN ÄR DEN tredje delen i en serie där handlingen utspelas i nordvästra Skåne, och alla har årstider i titeln. De tidigare böckerna heter ”Slutet på sommaren” och ”Höstdåd”. Varför dessa årstider? Är du inspirerad av Vivaldi? Eller pizzan Quattro stagioni?
– Haha. Nej, och det här är egentligen ingen serie. Alla delar är fristående och handlar om olika personer, säger Anders och tillägger:
– Men det finns likheter mellan böckerna, till exempel utgår alla från ett mysterium i det förflutna, saker som hänt på 80-talet när jag själv var tonåring. Jag vet hur man festade och vilka låtar som spelades vid den tiden.
Varför söker du dig till det förflutna och din ungdoms landskap?
– När jag växte upp på skånska landsbygden ville jag snabbt därifrån. Men på äldre dar har jag börjat gilla min barndomsort, och det är kul att titta tillbaka på gamla tider med vuxen blick. Varför blev det som det blev?
En annan gemensam nämnare är att alla böckerna har kvinnliga huvudpersoner.
– Ja, jag ville ha et utmaning och skriva något som inte ligger fullt så nära mig själv.
Har du fått några beska kommentarer från kvinnor, som menar att du har missuppfattat saker?
– Nej. Men allt jag skriver granskas av min fru, och hon skulle ha reagerat om något var fel.
Den 47-årige författarens jobbade till en början som polis i Stockholm och sedan som säkerhetschef över stora delar av världen, men han drömde hela tiden om att skriva. Efter ett par refuseringar kom ”Geim” 2010, som fick svenska deckarakademins debutantpris. Sedan följde ytterligare några titlar, där ”Ultimatum” (2015) prisades av samma akademi som årets bästa svenska kriminalroman.
– De första böckerna var hårdkokta thrillers men efterhand sökte jag en ny utmaning. Kunde jag skriva spännande historier utan ingredienser som biljakter och lejda mördare? Ålder: 47 år.
Familj: Anders är gift och har två söner som är 16 och 13 år.
Bor: Villa i Lomma.
Favoritbok: ”Den store Gatsby” (det finns ett inslag i ”Vintereld” som är en passning till Scott Fitzgeralds roman från 1925).
Bibliografi (i urval): ”Geim” 2010 ”Ultimatum” 2015 ”Slutet på sommaren” 2016 ”Höstdåd” 2017 ”Vintereld” 2018.
Aktuell: Anders de la Motte är en av gästerna vid En kväll för boken på Halmstads teater torsdag 8/11 (evenemanget är slutsålt).
Svaret blev årstidsböckerna som är tämligen oblodiga för att vara kriminalromaner, enligt Anders:
– Visst sker det mord men jag frossar inte i dem, och personerna som beskrivs är övervägande goda. Du bor inte granne med seriemördare på små orter.
ANDERS STIL VERKAR gå hem, vilket inte bara märks på de tidigare nämnda utmärkelserna (även ”Vintereld” är nominerad till priset som årets bästa svenska kriminalroman). Hans böcker är översatta och säljs i ett 30-tal länder och han har fått beröm av Gud fader själv, det vill säga Leif GW Persson.
– Det betydde mycket. Han är genrens nestor, säger Anders.
När kommer boken om våren?
– Den är planerad till 2020.
Men sedan är det slut på årstider. Du måste hitta på något nytt om du inte ska börja skriva om underavdelningar som vårvinter, försommar...
– Ja, indiansommar, brittsommar och så vidare. Det kan bli hur mycket som helst men jag går hellre vidare till något annat.
Dina böcker kallas ibland för deckare som även passar folk som inte brukar läsa deckare, och det finns många partier i böckerna som mera påminner om ”vanliga” romaner – både när det handlar om relationer och samhälle. Kan du tänka dig att skriva en roman utan kriminella inslag?
– Ja, det vore kul att prova, om jag hittar rätt historia.
PER KÅGSTRÖM