Tyst minut i sorg och gemenskap
FALKENBERG: EN KÄNSLA AV SORG OCH GEMENSKAP
FALKENBERG: En stilla värdighet präglade Falkenberg i helgen, där högtidlighållandet kulminerade i lördags kväll med en tyst minut kring Dantes porträtt och de levande ljusen på Stortorget. Många beskrev en komplex blandning av känslor som sorg, tomhet och gemenskap.
En stilla värdighet präglade Falkenberg helgen efter att sökandet efter den tolvårige pojken Dante hade avslutats. Det var mycket människor i rörelse och de beskrev samma komplexa blandning av känslor: sorg, lättnad, tomhet, meningsfullhet, gemenskap.
– Det känns som att det har hänt någonting med staden. Det är som att någon glöd har tänts, sa Tobias Persmark då han i lördags passerade Hertingsbron strax uppströms om kraftverket där tolvårige Dante hittades avliden.
Själv hade han varit ute dag och natt i omgångar och sökt:
– Vi var väl 30–40 personer från Essity där jag jobbar som fick ledigt för att i stället delta i sökandet.
Redan i fredags kväll var han på Hertingsbron för att hedra den döde genom att lämna sin ficklampa bland de tända ljusen som ställts på platsen.
Uppe vid Kristineslätt, där Missing People haft sin bas under veckan, var det dagen efter tomt och ödsligt.
– Det är bara toaletten som står kvar, konstaterade Sven-erik Bengtsson som är ideellt arbetande på Falkenbergs FF och som förberedde sig inför eftermiddagens match mot Gais. Han hade varit med och sökt. Någon som inte deltagit i själva sökandet men ändå i högsta grad engagerat sig är Ulla-britt Bengtsson, ideellt arbetande inom Falkenbergs församling. Under lördagen var hon i Falkenbergs kyrka för att bjuda på kaffe och bullar och vara ett stöd för den som eventuellt ville prata om det som har hänt.
Falkenberg samlade sig för att gå vidare efter en uppslitande vecka. ”Det känns som att det har hänt någonting med staden”, sa Tobias Persmark, en av många som engagerat sig.
En strid ström av besökare passerade genom kyrkan och ett stort antal ljus hade tänts för Dante, men de flesta tycktes ändå inte vara i behov av några stödjande samtal.
– Nej, de flesta vill bara sitta ned en stund och tänka. Kanske prata lite med varandra, sa Ulla-britt Bengtsson.
Själv kände hon trots allt en viss lättnad när beskedet kom om att Dante till slut hade hittats.
– Ovissheten var fruktansvärd. Nu fick vi ändå ett svar på vad som hade hänt.
Och hon kunde inte hålla tårarna tillbaka när hon reflekterade:
– Vad ska man säga vid ett sådant tillfälle? Det enda vi kan göra är att lita på löftet att det finns en högre kraft som förbarmar sig.
På lördagskvällen kulminerade högtidlighållandet av Dante med en tyst minut på Stortorget. Där hade också Dantes anhöriga placerat ett stort porträtt av pojken.
Och i ett känslosamt inlägg på Facebook uttryckte Dantes pappa i helgen sin tacksamhet till alla som hjälpt till, önskade att alla nu skulle hjälpa honom att hålla minnet av den älskade Dante vid liv, samtidigt som han själv beskrev sin känsla av att ha gått sönder.