Skandalen som skakade om Sverige
Avslöjandet om den så kallade kulturprofilen ledde till en våldtäktsdom, och en djupgående kris för Sveriges finaste kulturinstitution Svenska Akademien. Den ledde också till ett omfattande samtal om patriarkala strukturer i kulturvärlden, men också till frågor om pressetik.
Den 21 november har det gått ett år har gått sedan Dagens Nyheters artikel där 18 kvinnor anklagade kulturprofilen för att ha utnyttjat sin centrala ställning i Stockholms kulturliv för att förgripa sig på kvinnor. Enligt dramatikern Martina Montelius, ett av vittnena i reportaget, bidrog det till att förändra samtalet kring sexuella övergrepp i kulturvärlden.
– Artikeln skrämde skiten ur väldigt många människor. Få som befinner sig på en ledande position på en arbetsplats skulle våga blunda för sexuella övergrepp i dag. Inte för att de plötsligt har högre moral, utan av rädsla för repressalier, säger Martina Montelius.
DEN 1 OKTOBER i år dömdes kulturprofilen till två års fängelse för ett fall av våldtäkt. Han nekar dock till brott och överklagade domen till hovrätten, som meddelar dom den 3 december. Oavsett utfall litar Montelius på rättsväsendets beslut.
– Till skillnad från Horace Engdahl är jag inte professor i straffrätt, säger hon med hänvisning till dennes uttalande att det i rättegången saknades ”väsentliga bevis”.
Artikeln har gjort det mindre skambelagt att vara föremål för övergrepp, säger Martina Montelius. Därför vågar också allt fler träda fram.
– Det är oerhört skönt att bli av med bilden av övergreppsoffret som någon som tvättar sig frenetiskt i en dusch. Att hon för evigt är förbrukad. I stället är det nu förövaren som har förstört sitt liv.
Enligt Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kommer Svenska Akademien aldrig att bli sig lik efter skandalen.
– Det blev så tydligt att där finns en väldigt stark vänskapskorruption, som vi egentligen länge har vetat om.
Däremot är hon kritisk mot den efterföljande rapporteringen i samband med metoo.
– Medierna tappade huvudet fullständigt, och gjorde namnpubliceringar vi aldrig hade gjort förut i den goda sakens namn. Det har tagit syre från vad metoo borde handla om, nämligen strukturell underordning. Nu har vi mest pratat om enskilda personer.
Hon säger att det har funnits en idé om att man måste knäcka ägg för att göra omelett.
– Sån revolutionsromantik höll jag på med när jag var ung, och jag är förvånad över att så många liberala publicister inte har vuxit ifrån det där. Vanligt folk tyckte också att medierna gick för långt, vilket har skadat metoo.
ÅSA LINDERBORG LYFTER också frågan om ansvaret hos en omgivning som inte agerar på illdåd. Hon umgicks inte i samma kretsar som kulturprofilen, men ångrar att Aftonbladet inte tidigare skrev om de tuffa arbetsvillkoren på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, där hon hade insyn. Dessutom tycker hon att det fokuserats för ensidigt på vad männen gör.
– Vad kvinnan har för ansvar för den uppkomna situationen, eller det sociala spelet mellan män och kvinnor, blir aldrig en fråga. Kvinnor framställs som bräckligare än vad vi verkligen är, eller som att vi aldrig har ett ansvar. Det är inte så jag känner den ena hälften av befolkningen.
Åsa Linderborg har dock själv sextrakasserats av män genom åren, och håller med om att det skett en viktig kulturell förändring.
Enligt Martina Montelius pratade man visserligen om övergrepp även före metoo, men hon menar att det fanns en oskriven regel om att vara lättsam.
– Det fanns alltid historier och anekdoter som man antingen skrattade åt eller förfasade sig över. Men det hade varit otäckt att berätta de här historierna i en annan ton, som att”den här personen plågar mig”, för det skulle innebära ett krav på omgivningen att ta det på allvar och agera. Det är inte helt olikt en dysfunktionell familj, där det mest skonsamma alltid är normalisering. Då slipper man gräva i en varböld, och kan i stället hälla glitter på den. Låtsas att det är en party-varböld.