Vilka är det som drabbas?
Svar på gästkrönikan på ledarsidan ”Brott mot djurägare kräver skärpt rättsväsende” (5/1). Djur.
Ola Johansson skriver om att polis och åklagare behöver samordnas bättre för att djuraktivister ska kunna åtalas lättare. Men när jag läser hans text ser jag en syn på liv som får mig att rysa.
Han skriver att han inte är ”djurvän på det sättet”. Jag funderar på vilket sätt han alls är djurvän.
Det är sant att vi kanske inte kan få svar på om vår vänskap med olika djur är besvarad. Men det är lätt att besvara frågan: Vill djuren bli dödade? Nej.
Att ta djurens parti mot människan, hur går det ihop? Människor är också djur. Så som vi själva vill bli behandlade ska vi även behandla andra. Aktivisternas
aktioner drabbar jägare, ridskolor, kycklinguppfödare, minkfarmar, ko- och grisbönder. Människor som skjuter på försvarslösa djur, håller hästar i hagar och spiltor, låter kycklingar leva i burar och trånga utrymmen, föder upp djur för päls, skiljer kalvar och kultingar från deras mammor för att bli mat. Vilka är det egentligen som drabbas?
Jämförelse med nynazister. Vilka är det som gasar ihjäl nykläckta kycklingar bara för att de föds som tuppar? Vilka är det som håller djur instängda i lagårdar, burar, spiltor, stior och dylikt i väntan på att dö?
Människor som kämpar för alla djurs rätt till sina liv har ett svårt arbete. I många generationer har det byggts upp en tro på att vissa djur finns till för att föda människan. Jag är född på landsbygden under andra halvan av 1900-talet, jag vet att djuren inte behövs till mat. Människan mår bättre av vegansk kost. Det är inte lätt att vara en aktiv och insatt konsument som gör medvetna val, men genom att undvika att äta kött har du kommit en bra bit på vägen. Om alla bara inser det så kommer ”problemen” med djurrättsaktivister försvinna av sig självt. Om ett krav
för att äta kött vore att se sin tilltänkta måltid i ögonen och sedan själv vara med och döda den, tror i alla fall jag att fler människor vore veganer.
Känn efter i era hjärtan, se efter i djurens ögon, visst finns det kärlek även där.
Lev och låt leva! Britta Uher-larsson förskollärare, mamma och framtidsoptimist!