Johanna skrev bok om Bruce – konstnärsparet
Med boken ”Heartists” riktar Johanna Pietikäinen ljuset mot ett spännande konstnärspar. – Carolina var tekniskt bättre. William var mer ojämn.
Konstvetaren Johanna Pietikäinen från Varberg har nyligen släppt biografin ”Heartists” om konstnärsparet Carolina Benedicks-bruce och William Blair Bruce.
– Titeln är Carolinas beskrivning av att William var en målare (artist) som lade hela hjärtat (heart) i konsten, men jag tycker att det passar på dem båda, säger Johanna.
Makarna Bruce har inte fått lika mycket uppmärksamhet och status som många kollegor på den mytomspunna konstnärskolonin Grez-sur-loing söder om Paris, exempelvis de tre målarna som bildade Varbergsskolan på 1890-talet (Nils Kreuger, Karl Nordström och Richard Bergh) eller paret Karin (född Bergöö) och Carl Larsson.
– En orsak är att de bodde längre ute i Europa innan de kom till Sverige. Tack vare en stor förmögenhet från hennes släkt kunde de leva väldigt fritt på den italienska och franska Rivieran, och blev inte beroende av att visa upp eller sälja sin konst, förklarar Johanna.
Hon påpekar att kanadensaren William dessutom inte passade in i den hyllade svenska nationalkonsten och dog redan 1906, efter bara fyra år på Gotland, samtidigt som den manliga historieskrivningen ofta har förminskat kvinnliga konstnärer som Carolina.
– Hon arbetade hela tiden för att William skulle uppmärksammas och gifte inte om sig. Hon var den driftige av de två och var även aktiv i rösträttsrörelsen.
Johanna Pietikäinen upptäckte konstnärsparet när hon hade flyttat till Visby, där deras hem Brucebo skulle bli museum 2013. När hon studerade kulturvård fick hon senare göra sin praktik vid ett museum i Williams födelsestad Hamilton. Där hjälpte hon till att tidsbestämma hans konstverk genom att bland annat läsa hundratals brev och Carolinas dagböcker.
– Jag skrev en magisteruppsats om paret, men ville även göra en biografi för en bredare läsekrets. Boken är också baserad på forskning, men har ett ledigare språk och jag har bytt fotnoter mot exempelvis beskrivningar av vädret och hur det såg ut där de var.
– Jag vill bygga en bro mellan då och nu. I breven märker man att vi som lever nu inte är annorlunda mot de som levde för hundra år sedan. De har samma känslor.
Johanna har även hjälpt till med Waldemarsuddes nya utställning om Grez-sur-loing, som öppnar på lördag och innehåller verk av paret Bruce som inte har visats tidigare.
– Ja, bland annat Carolinas stora helkroppsfigurer i gips.
En förhoppning är att boken och utställningen ska öka intresset för makarnas konst.
– Vi får se om boken blir översatt till engelska. Sedan går jag gärna vidare med den tiden när konstnärer ofta samarbetade med författare och musiker, säger Johanna, som i maj ska vara mammaledig med sitt och sambon Adams första barn.