Sluta med omöjliga krav på sextimmarsdag!
på ”Skandal att fullmäktiga röstade mot sex timmars arbetsdag” (5/2).
Det lyfts alltsomoftast krav på att omsorgen skall – på prov – införa sextimmars arbetsdag på ett ytterst fåtal arbetsplatser för att sedan utvärdera försöket med förhoppningen att kunna permanenta förhållandet i samtlig kommunal omsorg. Nuläget inom omsorgen är, om jag inte är helt fel ute att normal arbetstid är satt till 37 eller 38 timmar per vecka.
Att i ett svep sänka densamma till 30 timmar skulle vara den största sänkningen som någonsin genomförts sedan arbetstid blev ett begrepp.
De samhälleliga kostnaderna
skulle bli stora och behovet av personal skulle troligtvis inte kunna fyllas ens med omfattande utbildningsinsatser.
Att propagera för sex timmars arbetsdag och därmed trettio timmars arbetsvecka omöjliggör vettiga och nödvändiga förändringar av arbetstidsbegreppet såsom en stegvis sänkning med början på kanske trettiofem timmar med bibehållen lön för personal inom omsorg och annat.
Att ensidigt identifiera omsorgspersonal som målgrupp leder också till att arbetsmarknadens parter drar öronen åt sig eftersom det finns ett antal andra yrkesgrupper som i så fall också skulle vara i behov av förkortad arbetstid med ännu större kostnader som följd.
Slutligen blir därför mitt tips till vänstern och dess supporters att jobba för rimlighet i arbetstidsfrågan och framförallt, och det är också en passning till fackförbundet Kommunal: se till att omvårdnadspersonalen får rimliga löner för det enormt viktiga arbete som utförs och sluta upp med orealistiska, meningslösa experiment.