Maria Haldesten:
Mansgrisiga regeringsförslag och förlegade attityder bromsar halländska kvinnor.
ledare 15/2. Det ska ju va’ gôtt å leva. Och det är det i Halland. I synnerhet för män. De får lättare jobb, tjänar mer och behöver ta mindre ansvar för barn och hushåll.
Att halländska kvinnor så påtagligt hamnar bakvattnet är förstås ett bekymmer för en region med ambitionen att vara bästa livsplatsen för alla. Det inser förstås även regionpolitikerna. Resultaten i rapporten Från Vaggan till graven, som regionen gjort i samverkan med Länsstyrelsen, går inte att ducka för.
– Jämställdheten är ett område där vi helt klart ligger efter. Vi behöver jobba målmedvetet för att skapa lika villkor för män och kvinnor i Halland, regionstyrelsens ordförande Mikaela Waltersson (M).
Hallänningen i gemen ser sig nog gärna som driftig och handlingskraftig – oavsett kön. Så vad kommer det sig att bara hälften så många av kvinnorna startar företag?
– En stor och svår fråga, men vi vet att många kvinnor väljer att jobba inom omsorgssektorn. Och man startar ofta företag på det området där man har sin yrkeskompetens. Omsorgssektorn har varit en ifrågasatt bransch i och med debatten om vinster i välfärden. Det har väl inte precis bidragit till att få igång företagandet. Men i och med januariavtalet har ju Reepaluutredningen lagts på hyllan. Det kan ju göra förutsättningarna gynnsammare, säger Charlotte Schéle, regionchef Halland på Svenskt Näringsliv.
Misstänkliggörandet av företag inom omsorgssektorn har förstås lagt en våt filt över ett område där kvinnligt företagande skulle ha kunnat blomstra. Men det finns fler förklaringar till varför inte kvinnor, trots vilja och goda idéer, öppnar eget. Det visade programmet Främja kvinnors företagande som Tillväxtverket drev under 2007-2014.
”Kvinnor möter fler hinder i form av stereotypa föreställningar såväl om kvinnor som om branscher och deras framtids- och tillväxtpotential. Dessa attityder och omedvetna föreställningar påverkar de bedömningar som görs i samband med finansiering, rådgivning och andra företagsfrämjande insatser.”
Så står det i sammanställning av lärdomar av programmet. Bilden bekräftas av Marie Axtelius, Regionchef Halland för Företagarna.
– Behöver du finansiering är det ännu viktigare att som tjej ha särskilt bra kontakt med sin bankman. Man får bevisa på ett annat sätt att man är en bra kund. Jag hör ibland om kvinnliga företagare som drar sig för att gå till banken, eller som tar med sig sin man.
Den sortens bemötandeproblem finns även på annat håll, som i kontakten med det offentliga.
– Det är som att vissa attityder sitter i väggarna. Jag kan skicka en inbjudan till kommunala tjänstemän utan att få något svar. Men när en manlig ledamot i styrelsen gör samma förfrågan får han respons direkt. Det finns fortfarande en bit kvar att gå, säger Marie Axtelius.
Så nog gör regionen klokt i att ta den här problematiken på allvar. Det behöver uppenbarligen sopas framför många dörrar – även inom det offentliga. Däremot är det oftast olämpligt att sopa banan för kvinnor genom exempelvis kvotering. Att det i hög grad är kvinnorna som vabbar, tar ut merparten av föräldraledigheten och störst ansvar för äldre släktingar är förstås beklämmande i de fall det inte handlar om helt egna, personliga val. Men den bästa vägen till allt från mer jämställd styrelserepresentation till mer jämlikt uttag av föräldraförsäkringen går inte via tvångsfördelning utan via attitydförändring.
Att en regionrapport, om än med glimten i ögat, kan likna det halländska familjelivet lite vid femtiotalets är extremt frustrerande. Det är förstås fint att många lever ett friskt villaliv i natursköna omgivningar. Men om de otillfredställande könsskillnaderna i arbetsliv och ekonomi behövs oändligt mycket mer debatt.