Museets största utställning på över 50 år
I rikssalen på Fästningen visas Kirgizistans nomaders vardag och hantverk. – Det är en helt unik utställning och vår största satsning på över 50 år, berättar Åsa Axberg, lektor på Hallands kulturhistoriska museum.
Kultur & Nöje: Två jurtor, handgjorda nomadtält, bidrar till att göra Hallands kulturhistoriska museums utställning ”Kirgizistan – konst och världsarv” helt unik. I dag invigs den på Varbergs fästning.
Har du varit inne i en jurta? De är de kirgiziska halvnomadernas traditionella, flyttbara tält i ull. Nu har du chans att testa hur det är att gå in i ett runt hem av mönstrade filtar och mattor.
– En jurta görs för hand utan verktyg och helt utan metalldelar eller stödpelare. Det som ser ut som spikar eller skruvar är torkat läder. Varje enskilt chiy-strå till väggarna lindas med ylletråd för att få fram ett mönster, förklarar Åsa Axberg, som har producerat utställningen ”Kirgizistan – konst och världsarv” som öppnar i dag.
Den större och mer inredda jurtan som har byggts upp i rikssalen på Varbergs fästning är från Världskulturmuseet i Göteborg. Den är dessutom larmad, men den mindre som textilkonstnären Kerstin Paradis Gustafsson har köpt och fraktat hem till Lindberg får man gå in i.
Tittar du upp mot jurtans öppning i taket ser du de tre plus tre korslagda trästagen som är avbildade i en gul sol mot röd bakgrund i den forna sovjetstatens flagga.
– De är väldigt logiskt uppbyggda och eftersom ull isolerar, så är det svalt på sommaren och är det kallt ute så hålls värmen där inne, säger Åsa, som själv gärna går klädd i ull.
Jurtan och dess filtmattor finns med på Fn-organet Unescos lista över ”immateriella kulturarv som har behov av omedelbart tryggande” för att kunskapen som bara överförs från generation till generation, inte ska gå förlorad.
Åsa Axberg har arbetat i över 30 år på Hallands kulturhistoriska museum och vet att utställningen är den största satsningen i alla fall sedan 1960-talet.
– Vi har jobbat i nästan fyra år med att få ihop allt. Vi har med 105 av Världskulturmuseets 195 föremål och betalar per styck, så det är en stor ekonomisk satsning också, som vi har fått ett extra bidrag till från Region Halland, säger Åsa.
Medproducenten Kerstin Paradis Gustafsson är en röd tråd, som expert både på konsthantverket och det för många svenskar okända, kustlösa, bergiga landet i Centralasien, med gräns till Tadzjikistan, Uzbekistan, Kazakstan och Kina.
Kerstin har arbetat på Världskulturmuseet (då Etnografiska) och var med och samlade in den stora jurtan redan 1999 och många föremål som nu visas i Varberg. Hon har under sina sju besök i Kirgizistan även tagit många av fotografierna.
– När jag såg Kerstins textila konstverk i ull, gjort av egna får som hon har spunnit, färgat, tovat och vävt själv, ville jag ha med henne. Hon följer en nordisk tradition i symbolvärden och teknik, med randigt och geometriska former, och som motiv träd, vatten och horisonter, berättar Åsa Axberg när vi går ett varv i delen med textilbilder av Kerstin Paradis Gustafsson som blir en kontrast till de kirgiziska mönstrena.
– De har mer runda former. Här ser man att mönstret föreställer en figur, en man eftersom den har hatt, och där är en kvinna och där örnen. Även bergen och snön, det bruna och vita här, finns med som en symbol för vatten, säger Kerstin.
Även den kirgiziske ull- och textilhantverksexpert Dinara Chochunbaeva är med på lördagens invigning. I utställningen ingår fotografier tagna av hennes man Urmat Osmoev, olika föremål, korta texter, inspelningar med instrument som mungiga och flera filmer.
– Man kan se i detalj hur det går till att göra filtmattor och jurtor, men även hur de som är nomader på somrarna tävlar i ridning och brottning, säger Åsa.
I montrar visas allt från vävteknik till det dagliga livet och en dräkt i ull av en modern modedesigner. Ett rep av tvinnat jakhår finns också.
– Det görs utan verktyg och blir enormt starkt eftersom det inte är nött i någon maskin, som många av våra textilier, påpekar Kerstin.
Två av hennes kirgiziska mattor hänger på väggen längst bort och i monter finns ett äldre exemplar skänkt av Varbergsbon Jan Myrdal. I en filmad intervju av museichefen Curry Heimann berättar den nu 91-årige skriftställaren om hur han fick tag på mattan under en av sina resor för omkring 60 år sedan.
Med utställningen vill museet lyfta fram Kirgizistan, som är okänt för många svenskar. Landet blev självständigt när Sovjetunionen föll samman och upplöstes 1991.
I Kirgizistan bor drygt fyra miljoner kirgizer och två miljoner andra invånare, mest uzbeker och ryssar, på en yta av halva Sverige. Flest bor i norra delen, där huvudstaden Bisjkek har cirka 900 000 invånare.
– Där finns höghus och barnen är uppkopplade och så, men utställningen är begränsad till den ännu levande nomadkulturen. Kirgizistan är ett intressant land med fantastisk natur och numera kan man åka dit, exempelvis på textilresor med Kerstin, förklarar Åsa.
Utställningen har ännu inte bokats att gå vidare till andra museum och städer.
– Den är unik. Inte ens Världskulturmuseet har ställt ut sina föremål på det här sättet. Jag har inspirerats av en stor utställning i Århus i Danmark om Mongoliets nomader, men de har bara ett skelett till en jurta, påpekar Åsa Axberg.