Magnus ”Slangen” Wislander är världsbäst på att slappna av
Det hemliga vapnet bakom handbollsstjärnan Magnus Wislanders rekordlånga och framgångsrika karriär är en avslappnad attityd. Medan andra elitidrottare laddar upp till bristningsgränsen före en avgörande prestation så tog han det lugnt. All kraft lade han
Magnus ”Slangen” Wislander är Sveriges största handbollsstjärna genom tiderna. Han utsågs till ”Århundradets handbollsspelare i världen” av Internationella handbollsförbundet, han har spelat flest landskamper för Sverige (384) och gjort flest landslagsmål i Sverige genom tiderna (1 185). Det har renderat i tre Os-silver, två Vm-guld och fyra Em-guld.
– Det är väldigt roligt med dessa erkännanden, jag är väldigt stolt över dem. Handboll är en stor del av mitt liv, jag håller fortfarande på dagligen, så det blir givetvis roligare med beröm. Men det är inte därför som jag har sysslat med idrott. Jag har idrottat för att det har varit kul, säger han i Rosendalshallen i Göteborg, där han är verksam som assisterande tränare i Redbergslid.
Att det var roligt att vara aktiv spelare i tre decennier berodde på att handbollen ”har allt”: tempo, hårdhet, tuffhet, snällhet. Därtill många trevliga kamrater och inte minst en tålmodig livskamrat.
– Min fru har aldrig sagt ifrån att jag måste vara hemma i stället för att spela. Hon ska ha en stor del av äran.
Förutom bra fru, tränare och lag finns ett hemligt vapen bakom Magnus Wislanders rekordlånga och framgångsrika karriär:
– Jag har en personlighet och mentalitet som passar för elitidrott. Jag har kunnat Fyller: 55 år 22 februari. Gör: Produktionschef på Postnord, assisterande tränare för Redbergslid, expertkommentator på Radiosporten.
Familj: Gift med Camilla, barnen Therese, 29, Veronica, 26, och Daniel, 22 år. Bor: Göteborg.
Så firar han födelsedagen: ”Kommer att sitta i bilen på väg till Mora. Jag ska åka Vasaloppet.”
Smeknamnet ”Slangen”: ”Det var för att jag var var väldigt smal och lång när jag debuterade i landslaget.” hålla på så länge för att det inte har ”kostat” mig så mycket kraft. Jag behövde inte fokusera så mycket före matcherna. Vissa människor kunde tro att jag var lite oseriös ibland, att jag inte tog det hela på allvar. Utåt kunde det se ut så, men det gjorde jag – samtidigt som jag kunde slappna av under förberedelserna. Det hade jag stor nytta av.
Men den som vill bli bra måste även träna hårt och vara envis, framhåller han. Dessutom ha huvudet med sig.
– Jag kunde läsa spelet och motståndare innan något inträffade. Sådant är lite svårt att träna på.
Man kan undra vad som var hans drivkraft.
– Att vara bra, spela och vinna. Att ha ett bra lag. Pengar har aldrig varit någon drivkraft för mig. Det var viktigt att trivas och ha en stabil och trygg tillvaro för mig och min familj.
Han växte upp i Göteborg med en storasyster. Som så många på den tiden jobbade pappa på Volvo och mamma ”curlade” som han säger. Att bli handbollsproffs fanns inte ens i drömmarna. Av ett enkelt skäl: ingen svensk var det. Så han spelade fotboll på somrarna och drömde om att bli fotbollsproffs. För att ha något att göra på vintern började han med handboll. Det gick bra och han fick så intressanta erbjudanden – inte minst från Redbergslid – att han bestämde sig för handbollen.
Efter framgångar i Sverige flyttade 26-åringen till Tyskland och spelade i THW Kiel. Under hans tolv år där vann klubben sju tyska mästerskap, tre tyska cupsegrar och en Europacupvinst. Att lämna Kiel satte känslorna i svall.
– Avskedsmatchen 2002 var det mest känslosamma jag har varit med om inom handboll: 10 000 människor som ropar, applåderar, gråter. Det var stort.
Är du en känslosam person?
– Många kan tycka att jag är känslokall, men med åldern har jag blivit alltmer känslosamt engagerad. Skillnaden mellan mig på plan och hemma är som dr Jekyll and mr Hyde, som så ofta hos framgångsrika idrottsmän. Privat är jag skojsam och glad för det mesta. Jag är en ganska snäll människa.
Hemkomsten till Sverige efter att ha varit en hyllad internationell stjärna i Tyskland blev något av ett antiklimax för 38-åringen. Som hemmapappa kände han sig undersysselsatt, lunchtravet på tv var dagens höjdare. Då bestämde han sig för att det var dags att återuppta jobbet han hade tidigare: brevbärare. Numera är han produktionschef på Postnord på Hisingen och har 100 anställda under sig.
Vid sidan av jobbet på posten, uppdrag som expertkommentator på Radiosporten och engagemanget som assisterande tränare, medverkade han även i ”Mästarnas mästare” och ”Det stora racet” i SVT förra året. Dessutom spelar han golf och åker skidor.
– Jag vill vara aktiv och göra saker som är roliga hela tiden. Det bästa vore om veckan kunde utökas med några extra timmar. Jag vill göra allt, säger Magnus Wislander.